Sounds of fear

Jag fylls av hatkänslor inför min bror, han har absolut ingenting innanför pannbenet och det börjar bli otroligt frustrerande.

Funderar starkt på att springa en sväng. Ett varv på lida skulle göra mig gott. Men det orkar jag nog inte med idag så jag antar att jag sover en stund fram till F91 träningen istället.

Kulturmötesdag i skolan imorgon. Börjar med en förkortad idrottslektion, föreläsning om något inom idrott (har inte riktigt snappat upp vad), lunch, sen ska man klippa och klistra eller något åt det hållet. Är inte säker på vad jag skrev upp mig i för grupp.

Lördagskvällen blev lyckad. Jag albin och Skoog var hos Mattias.
Började med god mat och resten av kvällen gick i princip ut på ölspel, vattenpipa och inte så mycket mer.
Sen sov man gott. Blev en del att städa idag innan Lisa kom och hämtade upp oss.

Spanska vore klokt att läsa nu, men jag är inte säker på om det kommer hjälpa något.

Denna vecka ska jag inte missa någon lektion och dessutom ska jag hitta mina matteböcker. Målet är satt och målet skall uppnås, önska mig lycka till för all del!


Bullfest.

Sympatisjuk med Pernilla, det är vackert sagt och det är precis vad jag är. Inte vacker utan sympatisjuk.
Sen att det är ett uns av riktig sjukdom inräknad är inte fullt så viktigt.

Imorgon är det dags för nya vinterskor och eventuellt en jacka.
Efter det en film och lite hemagjorde kebab.
Allt detta ihop med Pernilla. Det är verkligen på tiden, på tok för sällan vi gör något ihop.

Bulgarien V30 nästa år. Bokas i början av december. Inte mycket som kan hindra mig nu. Funderar allvarligt på att lägga ner lite extra pengar och stanna två veckor. Pernilla?

Kort resume av detta inlägg: Pernilla.

Puss på gurkan.

Feel the pain..

Detta inlägg blir till större delen tillägnat det bästa plagg som finns. Underställ!
Mitt är nytt i en marinblå kulör med smala ränder, byxorna sitter tight och bra under tillexempel jeans, tröjan sitter slappt och är störtskön. Underbar värme utan att man blir svettig, kan det bli bättre?
Dessutom råkar jag vara ruskigt sexig i det.

Underbar dag, ät min lycka!

(rubriken är något missvisande, men det är ert problem)





Höstmörker.

Vi tar en dag i taget, lungt och stilla för enkelhetens skull.

Fredag:
Slutade skolan tio i fyra och började jobba fyra. Ett kort arbetspass som dock inhöll en hel del, allt från tjuriga tanter, otroligt glada storhandlare till snattare. Slutade klockan sex och begav mig hemåt, slängde lite fort i mig en räksallad som familjen inhandlat åt mig. Bytte om och gick över till La casa de Karlsson.
Trött som ett djur blev det sedan Malmköping. Relativt udda gäng; Jag, Elin, Josefina, Tobbe, Höglund, Simon och Jocke. Senare dök det upp två till som jag inte har en aning om vad de heter, men den ena var mystiskt lik en fjant som spelade innebandy förra året.
Det blev en klart godkänd kväll, mindre bra var taxipersonalen som vägrade hämta oss.

Lördag:
Buss hem runt halv tio på morgonen, bakfull som en antilop. Match med F91, jag blir lika imponerad varje gång även fast de gör allt för att jag ska bryta ihop mentalt stundvis. Slutade tillslut med seger 3-2 och vi kan tacka Ida som skötte matchuret för de siffrorna (men det mina kära vänner är ytterst sekretessbelagt).
Blev kvar på hammarvallen för att se resten av dagens matcher. Dags att de sätter igång värmen där nere för jag tror inte att min rumpa någonsin varit så kall som den var igår.
Kvällen slutade med myskväll tillsammans med Thess, Zunko, Hanna, Nanny och Becka hos Angelica.
Monopol i galet tempo, Pizza och Sagan om ringen. Riktigt lagom lördag.

Söndag:
Promenad med Elin på förmiddagen, mat och sedan iväg till Södertälje för att spela mot Telge.
Hur den matchen gick vill man väl helst inte tala om, men siffrorna slutade på 7-2. Nyfiken? Referat
finns på
www.soibf.nu.
En tur till McDonalds och sedan bar det av hem mot flen igen. Den vägen kan vara bland de tråkigaste som finns och det är fjärde gången på tre veckor som jag åker den och det är fyra gånger för mycket.
Direkt till F91-träning. Som tur var så höll Fredrik i den för jag hade inte förberett någonting alls. Tackar och bugar!

Med andra ord så har den här helgen varit rätt fullproppad med lite allt möjligt. Utöver detta så fick jag igår kväll veta att farmor ligger på sjukhus och mår riktigt dåligt. Det är sånt som kan få en att gräva ner sig.
2005 fortsätter med andra ord lika illa som tidigare. Jag kan inte göra annat än hoppas att hon ska repa sig igen. Visst, hon börjar bli gammal (Fyller 79 första Januari) men jag är inte beredd att förlora henne än. Har knappt kommit över farfars bortgång än, de har ju alltid haft en central roll i mitt liv så går detta illa så räkna inte med något gott humör här framöver.


Mental träning.

Att hålla sig över ytan är sällan lätt, självklart kommer folk med löjliga förslag om hur man ska göra för att må bra och orka med mer. Tänk rent hypotetiskt att någon annan skulle prova att leva mitt liv i en månad, jag tror att den människan skulle känna sig precis lika hopplös. Man kan aldrig satsa på något till 100% utan allting blir halvdant.

"Du måste prioritera bort något, det är en ohållbar situation"

Visst, ständigt återkommande kommentar. Den ofantligt stora, tänk dig New Yorks högsta skyskrapa, multiplicera med 2 och öka samma byggnad några meter på bredden så förstår du nästan vilka problem jag har, frågan är vad som ska bort. Skolan är nödvändigt ont och jag skulle verkligen vilja ha möjligheten att lägga mer energi på den, Jobbet ger pengar som jag bara älskar att ha, Tränaridén är helt klockren och jag har enormt roligt varenda stund jag tillbringar nere på Hammarvallen ihop med F91, Innebandyn skulle jag inte kunna lägga av med även om jag ville, vilket inte är fallet. Tryck från kompisar, tränare och även skolan gör det omöjligt.

Jag har fyllt min tid med roliga och nödvändiga saker, problemet är bara att de 7 dagarna som går på en vecka inte räcker till.

Så fort jag stannar till, drar ner tempot och känner efter så finns de här tankarna och det känns även rent fysiskt. Jag hatar att känna mig otillräcklig, jag är ju Petra som fixar allt och gör det fort dessutom.
Mina känslor ligger långt inne och det är sällan de kommer fram ordentligt, men senaste veckorna har tårarna runnit fler gånger än på flera år.

Grejen är att jag har bestämt mig, Jag ska klara det här. Dock med vissa kompromisser.
Maggan kommer bli galen över mitt förslag, men det får hon bli. Vännerna kommer se mig som mer osocial, men det får de stå ut med. Det kommer bli tungt, men jag ska igenom det här. Är fast beslutsam om att med tydliga rutiner så kommer det lösa sig. Tungt första veckorna, visst. Men sen rullar det förhoppningsvis på.

Detta var inte ett dugg läsvärt, Jag vet, men det r saker jag behöver att få ur mig och det är inte mer med det.

Ta det lungt och unna dig att stanna till och bara andas ibland!
//P


O härliga tisdag.

Sämst!
Dagens lögn:

Lärare, utan namn: "Hola Petra, qué tal?"
Jag, Med namn: "Hola, Estoy muy bien. Y tú?
Lärare: "Bien bien, var var du imorse?"
Jag: "På sjukhuset och kollade knät"
Lärare: "Oj, var dte något allvarligt?"
Jag: "Nej, lite uttäjnda ledband, men jag börjar vänja mig"
Lärare: "Jaha okej, det var bra det då"

Ledband? Jag börjar bli läskigt bra på att komma på blixtsnabba undanflykter när jag försovit mig.
Tyvärr ska jag krångla till det också så de låter värre och värre hela tiden, innan jag går ur trean lär jag ha både cancer och ha bevittnat ett mord.

Träningsvärk överallt, tre halvtunga pass blir som en fysträning på två timmar och det känns i kroppen vill jag säga. Skulel ni få för er att prova så ät mat, annars överlever ni inte veckan.

Ciao! //P


Effektiv

När jag väl kom igång igår hann jag med en hel del. Med hjälp av Negern så städades min andra gaderob och den ska jag idag flytta över lite saker till från den ständigt överfulla klädgaderoben, kan bli spännande.
Har en ny inköpslista på mer eller mindre roliga saker att köpa:

 Gardinstång
 Fotoalbum
 Spegel
 Lampa
 Gardiner

Utökar listan något:

Sophink
Jacka
Kontantkort



Började denna vecka med ett styrkepass och lite mjukfotboll, ruskigt roligt faktist. Efter det dubbeltimme i ledarskap, den blev lite okoncentrerad efter att en klasskamrat med mindre bra kunskaper i Svenska envisats med att ha åsikter och försöka framföra dem hela tiden. "Det är inte bra för överlevningen" , bra jobbat!
Sammanfattningen till spanskaprovet är på god väg och min jobbtid på lördag är bortbytt. Med andra ord kommer jag kunna coacha då. Det ser lite värre ut för min egen match på söndagen, antagligen vill ingen jobba 11-19.

Inte en omgång sjuan på hela dagen, det måste vara första gången.
Pernilla den jävla klanten hälde ut en halv mini-meal i cafeterian så jag luktar sur yogurt om händerna och det går inte att få bort. Tack kompis!

Vackert väder och vackra färger ute idag, man blir nästan på gott humör.

Den 21 December fyller Lövet 17 och det är viktigt att inte glömma bort, står numera uppskrivet över nästan två sidor i min almanacka

Jaja, nu är det bara 45 minuter kvar, hinner göra en diskussionsuppgift med mig själv och sortera lite papper.
Ha det bra och rör på fläsket! :) //Petra


Otillräcklig.

Såg att det var ett tag sen jag var inne här och skrev av mig, kan bero på att mitt liv för tillfället är kaos-artat. Jag har ingen tid till någonting känns det som. Idag var första dagen på mycket länge som jag inte hade någonting inplanerat förutom en träning med F91 och det är även första dagen jag har haft tid att riktigt känna efter hur jag mår. Skulle det av någon anledning komma fler helt tomma dagar framöver så kommer jag behöva piller för att orka leva. Antingen är jag på väg mot väggen eller så är det en släng av höstdepression, jag vet inte riktigt vad som är värst. Det jag vet är att jag borde göra något åt det och att jag borde lära mig säga ifrån.

Frågan är vad som bör strykas.
Skolan är nödvändig, den går inte att ta bort.
Innebandyn med mitt lag går inte heller, jag måste få spela.
Jobbet ger nödvändiga pengar som är hur skönt som helst att ha.
F91 är lika roligt varenda gång, störtsköna brudar.

Men jag räcker inte till.

För tillfället är allt stadigt om man ser det utifrån, inga högar med läxor och goda resultat på proven, ingen ogiltig frånvaro från träningarna, inga klagomål på jobbet och inga onödiga utbrott på tjejerna.
Frågan är hur länge det kommer att hålla sig så, någongång brister det och då slutar antagligen allt att fungera.

Nästa steg är att flytta hemifrån känns det som, måste få sova om nätterna och få laga min egen mat.
Jag är trött på Puttes eviga skrik och jag är trött på pizza! Jag vill dock inte bo själv, är du ett utmärkt val som sambo så kan du ju höra av dig =)

hits