Utvärdering, gymnasieval

3 veckor har gått och egentligen är det väl lite tidigt för en utvärdering, men jag kan inte låta bli. Hittils är det mesta positivt. Jag kan inte klaga på klasskompisarna även om det tenderar att bli grova grupperingar. Sådana har jag inte riktigt förstått vitsen med så jag glider runt som vanligt, pratar med de som har något att säga. Själva innebandyträningarna verkar bli hårda och roliga vilket enbart är positivt. Man känner sig dock som en lat skit när man inte kan vara med och köra fullt ut. En sträckning i bakre-lår hindrar mig från att springa. Försökte under skol-träningen, men gick av redan efter uppvärmningen och körde överkropp i gymmet istället. Nästa försök blev med damlaget då ingenting fungerade.

Tanken på att vila upp mig helt till matchen på Lördag är nog bra. Nu har jag inget större val, årets förkylning är på ingång. Ont i halsen, täppt, kallsvettas och hela köret. Roligare saker har man varit med om. Bara att dricka ,ursäkta uttrycket, något inihelvete mycket vatten och hoppas på det bästa.

Utvärderingen försvann någonstans däruppe och jag låter det vara så, vissa saker är meningslösa att dela med sig.

I övrigt börjar jag bli smått trött på att dagarna flyter på som de alltid har gjort, vet inte riktigt vad jag ska hitta på för att förändra detta. Har tappat suget för att festa sågott som helt, att supa sig full med samma människor helg ut och helg in börjar kännas meningslöst. Träna är förstås sågott som alltid roligt, men det går på rutin nu också. Jobbet är mer nödvändigt ont än nöje och pluggandet likaså.
Lys upp min vardag med någonting extra, någon?

Kortspel i cafeterian är en vana/ovana. Men det är knappast så att det är kul i längden. Utan bättre sysselsättningar så blir det lätt att man spelar en omgång. Sjuan, den här planetens kanske mest meningslösa spel där större delen av tiden går ut på att sitta och vänta på nån som är seg. 500 mot Pernilla där jag alltid vinner med mer eller mindre poäng. Nästan så man ser fram emot dagen då hon slår mig ;)

Har tränat F91 ett par gånger nu och jag måste säga att utvecklingen går fort fram, de är ruskigt duktiga på att lyssna och ta åt sig information. Frågan är bara hur länge det håller i sig. Misstänker att de är lite smårädda för mig och Sanna, hur nu det är möjligt.

Tänk om man vore född 10år tidigare, vore livet lättare då?

Gå och lägg dig nu, jag har en förkylning att bota.
Sköt om er och låna inte min vattenflaska! =)

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits