Det som inte fungerade igår får man prova igen idag.

Att ligga på latsidan en hel sommar och sen slänga sig in i en tvåtimmars-träning med tillhörande fys ger bestående men. Alla vet väl dessutom att värken alltid är värst två dagar efter.  Det är idag det.

När det  visade sig att "det roliga" vi skulle göra på idrottstimmen idag innebar styrketräning så var det bara att le.

Nu kan jag inte le längre.
Jag kan inte röra en muskel utan ett grin av smärta far över ansiktet.

Jag har hjul på min skrivbordsstol. Det är tur.

Jag har även en tröskel som hinder mellan mig och sängen. Det är otur.


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits