Whoppe

På tåget på vägen hem kom jag fram till att jag faktiskt uppskattar de småfel och brister jag har, inte alla kanske, men många. Vad skulle man annars jobba för, och framförallt, skylla på?
Även om jag uppskattar perfekt nyplockade ögonbryn så är jag för lat för att lägga ner tid på det alltför ofta. 
Jag är helt oförmögen att fixa mitt hår så det inte er ut som en risbuske. Mitt fanatiska användande av sporttop ger mig finnar på ryggen. Ordningssinnet gör så rummet ser upp och nervänt ut allt som oftast. Småtimmarna på natten är de absolut mysigaste och lugnaste på dagen, morgonen blir därför hemsk. Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst... 

När jag satt på vägen hem från Eskilstuna och kollade ner på mina döskallemönstrade sommarskor, som är de överlägset skönaste, kallaste och bland de fulaste jag äger, så kom jag fram till att min personlighet inte tillåter mig att lägga överdrivet med tid på mitt utseende. 
Det vore hyckleri av mig att stå och rycka hårstrån när jag egentligen bara vill spela tv-spel eller träna. 
Det vore ren bluff av mig att ha allting kliniskt rent jämt. 
Och framförallt så skulle allt detta göra mig obekväm. Det är skönt att vara avslappnad och mitt största nyårslöfte är att fortsätta känna efter och göra som jag själv önskar, inte som alla andra tycker. 
Sen vet inte jag hur mitt år framöver kommer att bli, för varje år som går så ändras min personlighet något och jag blir bara mer och mer nöjd med mig själv.