Pannor.

Long time no see..
Ordet om jag idag reagerat på har minst tre betydelser, jag väljer att sätta in det i tre olika meningar så får ni yttra er åsikt om var det bör användas/inte bör användas.

1. "Han väger 102 pannor!"

2. "Deras pannor är enorma"

3. "För att elda i dessa pannor behövs ved"

Dagens nya lärdomar.

- Bilens kylarvätska består av Vatten+Glykol.
- När styrservon inte fungerar så "hugger" ratten och det blir bra mycket tyngre att köra
- För att testa bromsarna på bilen så håll bromsen nere i fullt läge i 20 sek (hur man vet om det är fel sen orkar jag inte skriva för det känns relativt ointressant)
- Människor som springer för snabbt i uppförstrappor tenderar till att ramla
- Torv är vid förbränning miljöfarligt
- Viss nervositet går att "skämta bort"*
- Nytt korspel, som hette nåt i stil med visst/jajemen


* För detta krävs en viss stil och finess, att bara dra ett blondin-skämt fungerar inte (Skulle det fungera, BYT LAG!)


Analys.

Här har min käre vän Tobias Karlsson gjort en analys av mig med hjälp av några frågor. Detta är fullkomligt ovetenskapligt, men man måste erkänna att han är relativt skicklig.

Chips eller Dip?
Morot

Benskydd eller strumpbyxor?
Benskydd

Grekisk sallad eller vetekli?
Grekisk sallad

Silikonbröst eller fettsugning?
Silikonbröst

Filmstudio eller podium för utrikesdepartementets räkning under tsunami-katastrofen?
Filmstudio

Utbytesstudent i Saudarabien eller potatisodlare i Matfors?
Potatisodlare

Drottningen av sverige eller medelsvensson i radhus?
Medelsvensson

Resultat:

Du är en person som utan att du vill delge din omgivning det egentligen bryr dig väldigt mycket om dina närmaste och du bryr dig för mycket om dom du verkligen tycker om. Du vill helst ge ett intryck av att inte vara den som har full koll på allt men egentligen har du absolut full koll på precis allt som rör dig och din omgivning. Du sätter alltför ofta alla andra i fokus och bryr dig alldeles för lite om dig själv.. Du har en förmåga att ta på dig väldigt mycket men endå lösa de på ett bra sätt.. Du är en extremt vacker människa vilket du utnyttjar i vissa sammanhang när du känner för det men även försöker att inte framhäva speciellt mycket.. Som person är du lugn och även en stor ledargestalt och vill ge din omgivning en bra möjlighet att lyckas.. Din största dröm i livet är att gifta dig rikt med ett fotbolls proffs i barcelona och få ha ett antal älskare på sidan  Du hoppas även kunna få vara med och påverka så mycket som möjligt runt om dig

Haha jadu, han är inte helt ute och cyklar. Vissa saker kan jag vara beredd att stryka under.


Libanon...

Igår lånade jag Josef Mengele Eldens Barn av Pernilla och jag sträckläste halva boken inatt. Det är fullkomligt vidrigt att det fanns, och antagligen finns, människor som Mengele.

Har vart en sväng vid Rekarne och hälsat på Karlsson, om 45 min ska jag till Rinman och det är nästan så att man får lust att kika in en sväng på Eskil idag också för att få listan komplett, men det kommer inte hända.

Något som däremot kommer hända är att Josefina och Negern sammanstrålar med oss här i eskilstuna framåt kvällen och käkar Libanesisk mat (Jag är frestad att kalla det libanon-mat, eftersom det är mer lättförståerligt då).

Det som ska göras idag:
- Styrelsemötet.
- Svara jeans inhandling.
- Mat
- Kalla motståndarlag/Sek./Domare

Vad är den riktiga stavningen på Kumguat/Kumquat?

Skidor, idioti, träningar.

Igår utlovade jag att jag skulle lära mig att åka längdskidor i uppförsbacke.
Efter dagens 8.5 km i spåret så måste jag erkänna att jag inte ens provade att köra V-stilen. Det behövdes nämligen inte. Vallan på skidorna var fullkomligt lysande. Dagens besvikelse kom efter 5km då det var dags för varm choklad och mackor. Sisko den hurtiga virrpannan hade glömt termosen. men jag fick min varma choklad när vi kom hem iallafall.
 
"var övningen svår?" - Johan, efter att vi gjort en katastrofalt dåligt genomförd övning där inget fungerade.
"Nej, den var lätt och rolig" - Nya killen, efter att ha slagit varenda boll fel och inte klarat en enda nedtagning.

Nu ska jag slänga i mig lite mat och göra iordning ett fyspass åt 91 tjejerna. Sedan blir det trafikteori fram till kvällens träningar.


Världsbilden förändras.

De stora funderingarna i mitt liv (Även kallade ämnen jag tar upp när jag känner för att prata men ingen vill säga nåt roligt som jag kan haka på)  har minskat med 33%...

Frågorna:
1. Hur många isotoper har uran?
2. Dricker fiskar vatten?
3. Hur många gillar potatismos?


Efter en omgång TP så kom det fram att JA, fiskar dricker vatten.
Denna revolutionerande nya kunskap medförde även att jag kom fram till svaret på följdfrågan "Kissar fiskar?" Och svaret bör även där vara ja.

Man lär sig något nytt varje dag sägs det och jag tror tamefan det stämmer.
Imorgon ska jag lära mig att åka längdskidor i uppförsbacke!


Motivation.

För att vara oerhört ödmjuk så kan jag villigt erkänna att jag är enormt bra på att förstå instruktioner, övningar, spelsystem och liknande. Det är mitt definitivt största problem just nu...
När halva träningen går åt till att förklara övningar vi gjort kontinuerligt under hela hösten så tappar jag humöret. När han berättar vart leden ska stå så bör de flesta kunna uppfatta vilken övning det är vid det här laget, men icke. Vi är några få som står där vi ska och vill komma igång. Jag tappar all motivation!
Tycker inte det är det minsta kul att gå ner och träna med laget längre. När jag tränar så vill jag att det ska ge något och det gör det inte när man endast måste stå och lyssna på samma instruktioner dag ut och dag in. Inte fan blir jag en bättre spelare eller människa av det iallafall. Och som glasyr på denna kaka (som jag vill kalla "spygalla") så måste jag få klaga på passningskvaliteten. Alla kan slå passningar, eller vi som tränar fler än ett pass varannan månad kan det iaf, men likväl så ska bollarna flyga åt alla möjliga håll hela tiden.

Kalla mig gärna negativ, för det är precis vad jag är just nu och kalla mig gärna för egotrippad också för det skulle jag vilja vara. Förmågan att kunna köra sitt eget race och inte fästa någon som helst fokus på omvärlden vore underbar vid dessa tillfällen.

Alla kan fela, men gör inte felandet till en vana.

Det är väl lika bra att göra klart ett par saker direkt eftersom somliga har jävligt lätt att misstolka allt som sägs: Jag anser inte att jag är en dugg bättre innebandyspelare än de flesta (kan dock inte säga alla, lite självförtroende måste man ju få ha) övriga i laget, i många fall helt tvärtom, det är många av brudarna jag har stor respekt för och lär mig mycket av. Det jag menar med den här texten är inte heller att alla i mitt lag är fullkomligt dumma i huvudet, för det stämmer inte heller. Det jag vill få fram är att de flesta lägger sin energi på fel saker istället för att lyssna och försöka förstå direkt. Aiiiiight?

18 år.

Ca 3 veckor kvar och idag fick jag min present av föräldrarna: Egen, Ny dator.

Kan jag överhuvudtaget något om datorer?
Svar: Nej

Har jag önskat mig en dator?
Svar: Nej

Har jag användning för en egen dator?
Svar: Nej


Jag är dock nöjd, skönt att ha en dator på rummet faktist.
Enda nackdelen är väl att den summa pengar jag räknade med att få på födelsedagen sjönk plötsligt avsevärt och min budget måste läggas om. Men det är smällar man får ta och denna tar jag med glädje. 

Jag får vara trött.

Hösten 2005 var utan tvekan den tyngsta och värsta tiden i mitt liv såhär
långt och jag hoppas att jag slipper genomgå något liknande
igen. Fylld med förhoppningar så traskade jag iväg till skolan och nya
klassen första dagen, Jag visste redan då att det skulle bli svårt att fylla igen alla
hål på schemat och komma in ordentligt i gruppen.
Det senare tog lite tid, men Jag har endå lyckats relativt bra.
Med tanke på hur många ämnen klassen läser ihop som jag redan klarat av och inte
behöver göra om och hur mycket tid de spenderar ihop under dessa lektioner så har jag
lyckats enormt bra faktist. Fylla igen hålen på schemat däremot gick inte alls, Matte B Lades
till och enda skillnaden var att istället för att sitta i cafeterian en timme någongång ibland så
satt jag nu för mig själv i en sal med människor jag aldrig skulle umgås med. Om mitt minne
stämmer korrekt så var Nathalie den enda av dessa som jag överhuvudtaget växlade några ord
med under de här lektionerna. Samma dag som skolan började så var den första F91 träningen och över en natt så skulle man helt plötsligt vara en förebild för dessa "småtjejer". Jag har tidigare levt två år nästan helt utan rutiner och den enda helt fullkomliga säkerheten som funnits i min vardag under dessa år var Innebandyn. Självfallet så skulle det även där bli stora förändringar i samma veva. Ida bytte lag, något som hon gjorde helt rätt i eftersom möjligheterna för henne att utvecklas som spelare och person fanns i Torshälla. Årdala lade ner sitt lag och de "bästa" och mest sugna spelarna gick över till vårat lag. Min säkerhet i vardagen var som bortblåst. Jag skulle gå ner till träningarna och bete mig som om dessa Årdala- spelare alltid varit i vårt lag och aldrig stått på andra sidan planen som motståndare. För att krångla till detta ytterligare så var det många av dessa som jag inte alls tyckte om rent personlighetsmässigt sedan tidigare. Med bara dessa saker så skulle min fritid vara relativt full och pressen på mig ganska stor, men lägg då till Jobbet på Ica, eftersom jag ville åt lönen så fanns det inte mycket annat att göra än att försöka sköta jobbet hur slutkörd man än var. "Jag är en ensamvarg som inte vill vara ensam" läste jag i en krönika för några veckor sedan och kände hur väl detta passade in på mig. Under hösten försökte jag umgås med mina nära och kära så mycket som möjligt, men det fungerade inte riktigt hela vägen. Det räckte med enkommentar från någon för att mitt humör och mitt självförtroende skulle sjunka.När sedan släktingar hamnade på sjukhus av olika anledningar, vänner bråkadeoch familjen inte förstod alls när jag försökte prata om allt så var jag inte långtifrån att ge upp.
Det var under min Idrottpsykologilektion idag som det gick upp ett ljus förmig om hur illa
ute jag egentligen var förra hösten. Jag visste vilka krav som fanns på mig och jag kände
redan från början att jag var oförmögenatt prestera på den nivån.
Gruppdynamiken var värst. Att försöka skapagod stämning och bli en del av en grupp
hade jag klarat galant, men när det blev både Klassen, F91 och Damlaget så
växte denna uppgift till enorma höjder och det var knappt att jag tog mig upp utan
att falla på vägen. Skolgången blev lidande, jobbet gick halvdant och vännerna fanns
endast med på ett hörn. Saker som kunde, och fortfarande kan, reta gallfeber på mig var när
folk ständigt påpekade hur trött jag var, att jag aldrig tog mig tid till något och även när folk
kallade mig saker som inte uppskattades (Det hjälper inte alltid att det är ett skämt och jag
egentligen skulle tyckt det var roligt, är man helt slutkörd så sänker även en sådan sak ens självförtroende).




Sa jag någonsin ifrån!? Nej inte vad jag själv kan minnas, jag tog ett djupt andetag, satte på ett falskt smil och låtsades att de precis sagt något som ansågs som självklart/roligt. Hösten var hemsk och jag är fortfarande inte helt återställd. Läste igenom detta och kom fram till att det nästan låter som om jag var självmordsbenägen vid vissa tillfällen, men jag kan lova starkt och heligt att det har aldrig ens funnits som alternativ. Självmord är för svaga och misslyckade människor, Jag har inte ens upplevt en bråkdel av allt det goda som mitt liv kommer kantas av!


 
 


Metan

Barret är metanmannen!

Skolan.

Naturkunskap A börjar imorgon, det är ingenting jag ser framemot kan jag lova.
Däremot är jag sågott som övertygad om att den kursen inte kommer inehålla något nytt överhuvudtaget.
Med tanke på mina Biologi, Kemi och Fysik timmar på Nv förra året så borde det rent logiskt vara rena barnleken.

Idrottspsykologi börjar också imorgon och det ska faktist bli ruskigt intressant. Jag hoppas på att Percy ska kunna göra det till en rolig kurs och det är inte omöjligt med tanke på att han är grym som lärare.

Den absolut sista kursen som tar fart imorgon är Elevdemokratikursen. Jag är sågott som säker på att den börjar då iallafall.

Med andra ord så bör måndagen gå relativt fort. Jag hoppas dock att jag får rätt lärare i Naturkunskap, men den risken är väl inte alltför stor.


Sjuk innebandy/ innebandy &sjuk

Åh herregud, jag tyckte jag var krasslig förut.. Nu är jag ett vrak.
Den huvudvärken som jag har blivit tilldelad är inte av värdslig art, täppt i näsan så jag låter som en snigel, dessutom ont i halsen och detta gör att snigeln kraxar.
Jag borde bädda ner mig, men kan jag det? NEJ, ska iväg och träna F91. Lovade Sanna att jag skulel ta hand om dem själv idag, det var innan jag visste att jag skulle må såhär kan jag tala om.

Spela aldrig, aldrig match när du inte är 100% (eller åtminstone 90%) frisk.

Matchen i sig gick förövrigt bra, jag stängde av att jag mådde dåligt och bet ihop. Blev dock inte många offensiva turer idag. Slutresultatet blev 13-5 och det får man väl vara nöjd med. Gick om Listonhill i tabellen och nästa helg så kniper vi fjärdeplatsen av Strägnas*. Det enda som behövs är en poäng mot Telge och det bör inte vara helt omöjligt.



* Inte helt sant, men det lät dock jävligt bra. Tar vi ett poäng så leder dem fortfarande med nåt mål bättre i målskillnad.


Jag ger dig solen!

Nu börjar äntligen sommarplaneringen komma igång och det känns fullkomligt underbart.
Hultsfred hänger plötsligt på en slak lina och det kan mycket väl bli att spara de pengarna för ännu en varm vecka utomlands. Det visar sig. i vilket fall som helst så ska jag försöka spara så mycket pengar som möjligt med start i Februari. Kan bli spännande att se vart det hela slutar.

Halsen min har gett upp och känns mer som en rostig socka än som en väl fungerande hals. Det är nästan så man blir smått orolig med tanke på matchen på söndag.

Dags att sova nu, blir ännu en lång dag imorgon.
Inte för att det händer något speciellt utan för att mina dagar alltid är långa, sällan tråkiga, men långa.
Komer antagligen någon djupare analys av det där vid senare tillfälle. Nu lockar Narnia.

Korvspad.

Rivstart

Idag är det onsdag och tack vare att vi fortfarande går efter gamla schemat så börjar jag inte förrän 9.40 och det känns ungefär lika illa som en väl passande och matchande sko.
Ska ta en dusch nu och sen sörpla lite kaffe, detta kommer nämligen bli en lång dag.

Idrottsteori nu på morgonen, en tur till trafikskolan efter det, innebandyträning runt tre, sola fyra, äta fem, träna barnen vid kvart i sju, träna själv direkt efter, hem halv elva, duscha, sova, gå upp.
Nu drar allt igång igen folks!


Erkännande och löften

Förra inlägget låg länge och skavde innan jag bestämde mig för att publicera det, inte för att jag tror att någon egentligen bryr sig.. Utan för att jag inte riktigt vill erkänna för mig själv att jag faktist har tankar på att lägga skorna och klubban på hyllan och prova på hur det är att ha massor med fritid. Av någon anledning kändes det som att erkänna för sig själv att man börjar tröttna lite på att stressa fram och tillbaka genom att publicera föregående inlägg.

Bör man ha nyårslöften?
Om man absolut måste ha det så tänker jag framöver kräva tillbaka min ryggrad, jag tänker sluta försöka vara jordens föredöme för allt och alla. Ännu en gång ska den smått onde Petra titta fram.
Jag kommer dessutom under året springa Lida och Solstugerundan i ett svep.
Under första veckan i skolan kommer jag jobba ikapp i geografin och under resten av terminen ska jag sköta mig. Det är inte överdrivet jobbigt, det räcker ju med att jag är där.
Ovanpå allt detta så vill jag ha mer tid för mina närmaste vänner.
Låter väl inte helt omöjligt!?
Blir det för lätt så får jag väl sluta snusa och gå ner 10kg också, men det hoppas jag att jag slipper ;)

Trött

Nu orkar jag inte mer! Jag klarar inte av att spela älskande lagkapten längre.
Jag vet att jag ska föregå med gott exempel, jag ska hjälpa till att bygga lagandan och jag ska kunna stötta människorna i laget.
För att vara alla till lags så har jag brutit mot varenda princip som min identitet bygger på.

Det kan vara dags att packa ihop väskan, lägga allt längst in i gaderoben och inte plocka fram det förrän lusten finns igen.

Jag tror dock inte på den känsla som jag hade förr när jag tog klubban, skorna och vattenflaskan, traskade ner till hammarvallen och tränade, den känsla av lycka och glädje som jag kände då har jag gett upp hoppet om nu. Inte i Flen, aldrig mer. Man får helt enkelt vara nöjd endå.

Minns en tid då mina vänner fanns i laget, på den tiden var innebandy inte bara kul, det var enormt.

Negern, Ida, Josefina, Elin, Pernilla, Louise


hits