Motivation.
För att vara oerhört ödmjuk så kan jag villigt erkänna att jag är enormt bra på att förstå instruktioner, övningar, spelsystem och liknande. Det är mitt definitivt största problem just nu...
När halva träningen går åt till att förklara övningar vi gjort kontinuerligt under hela hösten så tappar jag humöret. När han berättar vart leden ska stå så bör de flesta kunna uppfatta vilken övning det är vid det här laget, men icke. Vi är några få som står där vi ska och vill komma igång. Jag tappar all motivation!
Tycker inte det är det minsta kul att gå ner och träna med laget längre. När jag tränar så vill jag att det ska ge något och det gör det inte när man endast måste stå och lyssna på samma instruktioner dag ut och dag in. Inte fan blir jag en bättre spelare eller människa av det iallafall. Och som glasyr på denna kaka (som jag vill kalla "spygalla") så måste jag få klaga på passningskvaliteten. Alla kan slå passningar, eller vi som tränar fler än ett pass varannan månad kan det iaf, men likväl så ska bollarna flyga åt alla möjliga håll hela tiden.
Kalla mig gärna negativ, för det är precis vad jag är just nu och kalla mig gärna för egotrippad också för det skulle jag vilja vara. Förmågan att kunna köra sitt eget race och inte fästa någon som helst fokus på omvärlden vore underbar vid dessa tillfällen.
Alla kan fela, men gör inte felandet till en vana.
Det är väl lika bra att göra klart ett par saker direkt eftersom somliga har jävligt lätt att misstolka allt som sägs: Jag anser inte att jag är en dugg bättre innebandyspelare än de flesta (kan dock inte säga alla, lite självförtroende måste man ju få ha) övriga i laget, i många fall helt tvärtom, det är många av brudarna jag har stor respekt för och lär mig mycket av. Det jag menar med den här texten är inte heller att alla i mitt lag är fullkomligt dumma i huvudet, för det stämmer inte heller. Det jag vill få fram är att de flesta lägger sin energi på fel saker istället för att lyssna och försöka förstå direkt. Aiiiiight?
När halva träningen går åt till att förklara övningar vi gjort kontinuerligt under hela hösten så tappar jag humöret. När han berättar vart leden ska stå så bör de flesta kunna uppfatta vilken övning det är vid det här laget, men icke. Vi är några få som står där vi ska och vill komma igång. Jag tappar all motivation!
Tycker inte det är det minsta kul att gå ner och träna med laget längre. När jag tränar så vill jag att det ska ge något och det gör det inte när man endast måste stå och lyssna på samma instruktioner dag ut och dag in. Inte fan blir jag en bättre spelare eller människa av det iallafall. Och som glasyr på denna kaka (som jag vill kalla "spygalla") så måste jag få klaga på passningskvaliteten. Alla kan slå passningar, eller vi som tränar fler än ett pass varannan månad kan det iaf, men likväl så ska bollarna flyga åt alla möjliga håll hela tiden.
Kalla mig gärna negativ, för det är precis vad jag är just nu och kalla mig gärna för egotrippad också för det skulle jag vilja vara. Förmågan att kunna köra sitt eget race och inte fästa någon som helst fokus på omvärlden vore underbar vid dessa tillfällen.
Alla kan fela, men gör inte felandet till en vana.
Det är väl lika bra att göra klart ett par saker direkt eftersom somliga har jävligt lätt att misstolka allt som sägs: Jag anser inte att jag är en dugg bättre innebandyspelare än de flesta (kan dock inte säga alla, lite självförtroende måste man ju få ha) övriga i laget, i många fall helt tvärtom, det är många av brudarna jag har stor respekt för och lär mig mycket av. Det jag menar med den här texten är inte heller att alla i mitt lag är fullkomligt dumma i huvudet, för det stämmer inte heller. Det jag vill få fram är att de flesta lägger sin energi på fel saker istället för att lyssna och försöka förstå direkt. Aiiiiight?
Kommentarer:
Trackback