Whoppe

Som vanligt så vill jag inte rabbla upp allt, denna gång skriver jag adjektiv som beskriver helgen bra med liten förklaring efter.

Längtan.
Tågresan var till stor del en enda pina. Värmeslag och en vilja att komma fram och dra igång härjade.

Glädje.
Självfallet. Alla var glada, fulla och otroligt taggade. Glädje var den starkaste drogen som förekom.

Rädsla.
Att sitta som små fjantar i ett litet tält medans fullvuxna män far runt utanför som idioter och sparkar på samma tält man sitter i gör att man känner sig rätt liten.

Ostadig.
Det var inte alla stunder gången var helt perfekt, ofta vinglade man runt och gjorde sitt yttersta för att missa tältsnören.

Vackert.
Williams konstverk bestående av enormt mycket toapapper och ett lagom stort träd var vackert. Även funktionellt innan regnet kom. Toapapper som inte legat på marken var annars en bristvara fick vi veta.

Irriterande.
Mycket jobbigt folk. Tjejer som inte kunde bygga en mening utan att använda könsord och kineser som trodde de ägde världen.

Finurlig.
Min och Elins sång-konversation var minst sagt vacker.

Sist men absolut inte minst så vill jag tacka alla i vårt Camp för en rysligt rolig helg!