En dag vaknar man upp och inser att man inte är så stark som man vill få andra att tro.
När jag kom hem från jobbet idag så låg det en blankett och kallelse på köksbordet. Jag ska på läkarundersökning och tvingas fylla i massor av frågor angående min hälsa och livsstil. Tvingas är att ta i, alla har vi en fri vilja, men jag vet om mina problem och ser inget annat val än att gå dit.
Jag hatar att behöva sitta där medans sköterskan studerar papprena för att sen fråga; Varför? När? Hur var det då? Symptom? Biverkningar? Till allting. Att dessutom behöva kryssa i så gott som alla Ja-rutorna gjorde mig riktigt dyster, men fick mig också att fundera. Kan jag göra något för att förhindra att behöva kryssa i dessa tråkiga fyrkanter framöver?
Sista frågan: Anser du dig själv som frisk?
Kan man räkna sig själv som frisk när man kryssat ovansagda ruta för allergisk snuva, astma, eksem, annan överkänslighet, annan hudsjukdom, ryggbesvär, idrottskador, öron och halsbesvär, återkommande huvudvärk, ont i magen, dåliga blodvärden, nedstämhet, ängslan, oro?
Jag tror fan inte det.
Jag söker inte medkänsla, det får jag av nära och kära. Det jag vill med det här inlägget är att berätta att jag insett att det inte är så konstigt att jag inte alltid räcker till.
Det tjänar ingenting till att sitta här en kväll som denna med kolsvarta ringar under ögonen, rinnande ögon och röd snok, med ångest över att man inte har kunnat träna som man borde senaste månaden. Förstår inte lärarna i skolan vilket helvete min kropp utsätter mitt psyke för just nu så är de inte mycket annat än idioter och då får de vara det. Jag orkar inte bry mig, det jag tänker göra är att se till att flytta undersökningen till ett närmare datum, ta mina medeciner vid regelbundna tider och ta ett snack med min mentor.
Jag blev helt enkelt på ruskigt nedstämt humör av denna ankät, synd eftersom jag trotsallt kämpar på med mer glöd än många andra skulle orka med och ser till att förgylla mina dagar så gott det går.
Nu tänker jag ta en korvmacka, leta reda på en god bok och krypa till sängs. Imorgon vaknar jag förhoppningsvis (och förmodligen) något gladare och något mindre kritisk.
Jag hatar att behöva sitta där medans sköterskan studerar papprena för att sen fråga; Varför? När? Hur var det då? Symptom? Biverkningar? Till allting. Att dessutom behöva kryssa i så gott som alla Ja-rutorna gjorde mig riktigt dyster, men fick mig också att fundera. Kan jag göra något för att förhindra att behöva kryssa i dessa tråkiga fyrkanter framöver?
Sista frågan: Anser du dig själv som frisk?
Kan man räkna sig själv som frisk när man kryssat ovansagda ruta för allergisk snuva, astma, eksem, annan överkänslighet, annan hudsjukdom, ryggbesvär, idrottskador, öron och halsbesvär, återkommande huvudvärk, ont i magen, dåliga blodvärden, nedstämhet, ängslan, oro?
Jag tror fan inte det.
Jag söker inte medkänsla, det får jag av nära och kära. Det jag vill med det här inlägget är att berätta att jag insett att det inte är så konstigt att jag inte alltid räcker till.
Det tjänar ingenting till att sitta här en kväll som denna med kolsvarta ringar under ögonen, rinnande ögon och röd snok, med ångest över att man inte har kunnat träna som man borde senaste månaden. Förstår inte lärarna i skolan vilket helvete min kropp utsätter mitt psyke för just nu så är de inte mycket annat än idioter och då får de vara det. Jag orkar inte bry mig, det jag tänker göra är att se till att flytta undersökningen till ett närmare datum, ta mina medeciner vid regelbundna tider och ta ett snack med min mentor.
Jag blev helt enkelt på ruskigt nedstämt humör av denna ankät, synd eftersom jag trotsallt kämpar på med mer glöd än många andra skulle orka med och ser till att förgylla mina dagar så gott det går.
Nu tänker jag ta en korvmacka, leta reda på en god bok och krypa till sängs. Imorgon vaknar jag förhoppningsvis (och förmodligen) något gladare och något mindre kritisk.
Kommentarer:
Postat av: Tilda.
ny lista på min sida "dagens" förväntar mig den på din blogg ;)
Trackback