Whoppe

.. blev det inte. Emma Dahl gav mig världens godaste recept på någon form av ciabattamacka som räddade kvällen. Snabbt, enkelt och gott. Det tackar vi för.

Nu är jag ledig från jobbet i exakt nio dagar och det känns hur bra som helst. Imorgon ska jag tvätta kläder, kolla på innebandy, lappa och eventuellt packa lite. Riktigt skön dag förhoppningsvis.

Imorse började folk borra och hamra vid halv åtta. Det var inte uppskattat, jag var uppe sent igår eftersom jag ändå hade sovmorgon idag. Humöret var icke på topp kan jag tala om. Nu efter några koppar kaffe och en himla massa svensk (dålig) radio så har det stigit och det är dags att leta kontokort och gå till jobbet. Överväger om jag ska hinna handla redan innan så jag slipper det när jag slutar. Visar sig helt enkelt.  


När jag skrev rubriken blev jag fruktansvärt sugen på en 315, minns inte riktigt vad dem heter. Bulle med vanilj och grejer.

Mickan ville ha en sammanfattning av cupen i helgen och det kan jag väl slänga ihop så stackarn har något att göra. Till att börja med så tänker jag tala om vilken oreda ovanstående människa ställde till med under lördagseftermiddagen. Minns jag inte fel så spelade vi match klockan fem, vi var inte överdrivet bra och resultatet blev sådär, men det kan vi leva med. Värre var att M fick för sig att snubbla lite (kan också ha blivit fult tacklad, det är en fråga om hur man vrider orden). Det hela slutade med en resa till akuten och kvar i hallen var ett gäng av spelare, inga tränare, ingen M och en massa människor som krånglar till saker. Eftersom det är överjävligt viktigt att veta precis allt som händer ,och gärna vrida på allting några gånger, så tog det ungefär två timmar att skeppa alla från hallen, till boendet och sedan inskaffa mat. Något som vi hade kunnat klara av på 20minuter om folk slutade ställa dumma frågor eller lärde sig att ta egna beslut fort. Det slutade bra tillslut, både skeppandet av människor, inhandlandet av mat och besöket på akuten. Nästa gång Mickan får för sig att åka till sjukhus hoppas jag, och ber, att hon först slår mig hårt i huvudet med klubban så jag får följa med.

Matcherna i övrigt gick sådär, utan full laguppställning så var det ganska väntat att vi skulle åka på stryk och det gjorde vi. Ordentliga siffror blev det också. Men det kan vi inte ta alltför hårt på, många spelare var borta och formen vittnade snarare till goffkvällar i soffan än löprundor på spåret. När vi orkade så kunde vi dock uträtta en del och med några veckors träning till så kommer serien gå som en dans.

Boendet var av det mysigare slaget, iallafall våran lilla lägenhet som var en av få som var städade och av gott skick. Bäst vid campet var Emelies idiotiska påhitt lördag natt då hon fastnade med armen i våningssängen, näst bäst var nog Caritas meningslösa nattliga samtal som störde, och upprörde, en hel stuga.

Helgens vinnande kommentarer är;
" Är din pappa kines?" - Thess fick svara på denna fråga ett tjugotal gånger, gärna följt av "visst var din pappa kines?" en kvart efter
" Varför har du tejpat en etta på ryggen? " - Vi hade en svart matchtröja för lite och jag fick lov att tejpa lite för att inte ha identiska nummer. Detta var svårt att få kläm på.
" Nej nu har det gått för långt " - Mickan när hon kom hem från sjukhuset och nästa katastrof var ett faktum
" ...hur långt är ett byte? " -  Det är inte lätt att byta position, det ska erkännas...

Sammanfattningsvis så slutade denna helg med att man var psykiskt trött och hade träningsvärk. Framöver så tränar vi kondition, håller tummarna för att vi får se Mickan på planen innan seriepremiären och så stänger vi av vår hörsel.

Jag känner mig mörbultad och sönderslagen.

Jag förstår egentligen inte varför man inte ser till att göra allt man vill och borde varje dag. Klockan är elva och ingen kan känna sig såpass bra som jag faktiskt känner mig just nu. Började dagen med en promenad, vilket resulterade i att jag även sprang ett par kilometer. Tvingade i mig frukost, duschade, bäddade sängen och satte mig och pluggade. Hur skönt som helst att ha hunnit med såpass mycket istället för att, som i vanliga fall, sova till elva och sedan dega i soffan fram till jobbet. Nu ska jag sätta igång lite kaffe och använda min nyfunna energi åt att jaga bort alla tarvliga dammtussar i mitt rum.


Har jag brutit mot jantelagen ännu en gång?

Jag sitter försjunken i mina skoluppgifter och just nu ska jag förklara teodicéproblemet. Förklara är fel ord eftersom det inte finns något direkt lösning, utan alla svar bygger på teorier eller tro. Har ni missat religionlektionerna i skolan kan jag tala om att själva frågan är; "Hur kan det onda finnas, när gud anses som allsmäktig och god?"

Ideérna är många och somliga är enligt mig absurda. Hamnade på en sida där någon präst sitter och besvarar bibliska frågor och hans tolkning är att människan själv orsakar allt lidande. Kanske inte varje individ, ingen väljer att få hiv, utsätta sig för svält (om man bortser från alla med dålig självbild som snöat in sitt förnuftiga tänkande och satsar på att se ut som en sönderbantad Victoria Beckham) ingen väljer att befinna sig i en tunnelbana som blir bombad eller i en byggnad som det utan förvarning flygs in ett flygplan i. Men, det är i grund och botten människan som har valt att inte följa gud och därför skapat alla dessa problem och därvid försatt sig i diverse otrevliga situationer.

Skitsnack, tycker jag.

Jag gillar filosofen Epikuros tankegång. Gud är allsmäktig och god, Ondskan finns i världen. Det är en ren motsägelse och eftersom ondskan är påtaglig, vilket gud inte är så måste det helt enkelt vara så att gud inte existerar. Förmodligen gillar jag den här tankegången eftersom jag är lite mer naturvetenskapligt lagd och har svårt att tro på något "högre väsen".

Josefina har varit vänlig nog att färga mitt hår, dock så tröttnade jag när hon tyckte att jag skulle föna det så hon kunde lägga i slingorna. Med andra ord så får resten av insatsen skjutas på till onsdag. Lite i taget tycker jag är en dunderidé.

Idag regnar det och jag tänker absolut inte gå någon skön morgonpromenad vilket jag gjort tidigare i veckan.
Istället tänker jag slappa ett tag till, göra mig iordning och traska till jobbet för att äta frukost. Det finns alltid godare pålägg i lunchrummet, det är ett faktum. 12-20 är dagens arbetspass och det räcker för att jag ska bli negativt inställd från början, mina axlar värker.

1. När folk ställer in min matlåda i vår på tok för kalla kyl, hade jag velat ha den där så hade jag ställt den där.
2. Innebandy och positioner. Jag vägrar att lägga 1700+ kostnaden för nya inneskor på att få spela back ett år till, jag är utled på det.
3. Jobbet, jag  får ont, kunderna använder sällan hjärnan och jag börjar misstänka att mänskligheten ligger mer illa till än vad någon har anat.
4. Skolan, allt analyserande och diskuterande gör att jag somnar direkt. Då är det svårt att plugga.
5. Dammråttorna i hörnen av mitt rum, jag avskyr att dammsuga men nu har jag nog inget val.
6. Vädret. Fint väder - Jag jobbar. Regn - Jag är ledig.
7. Antalet dagar kvar till löning, det är ohyggligt långt.

Måste få påpeka att efter X antal månader på fruktavdelningen så ser jag ett ljus i slutet av tunneln, jag trodde aldrig att jag skulle vilja sitta i kassan igen, men ack så fel jag hade...
Mestadels för att jag numer lever med en konstant smärta i axlar och rygg efter alla ton med frukt man lyfter varje dag, känns förbannat onödigt att slita ut sig på ICA när man är 19. Därför kommer jag älska den dag då jag inte längre behöver undvika att lyfta för många bananlådor, flytta på vattenmelonsförpackningar eller byta lådor bland äpplen. För detta gör ont. För ont.

Jag vet att min blogg inte går på högvarv just nu, men det är för att det inte finns speciellt mycket att berätta om.
Jobbar 9-10h om dagen, kommer hem rätt trött och sur, försöker få i mig mat och sedan tar jag det lugnt.
Alternativt så tränar eller pluggar jag. Idag damp det ner ett HM paket till mig med allehanda kläder, det förgyllde.
Nu ska jag slappa sönder i två timmar, träna, hämta en tårta, plugga och imorgon är jag äntligen ledig!

Imorse var det segt att ta sig iväg till jobbet, eller i förmiddags ska man väl säga. Började vid tio vilket låter underbart för mina öron, men det har varit en ruggig dag. Strunt samma, jag och Sara fikade lite på slutet och humöret steg avsevärt. Nu har det dock bytts ut mot en obehaglig klump i magen...

Varför fungerar inte mitt inlogg till distanskurserna?
Har mailat och frågat. Får jag inte svar innan imorgon får jag sitta och ringa runt tills det händer något vettigt. Trött blir jag.

Däremot kan jag glatt upplysa om att mina gamla klasskompisar slipper den mindre mysiga idrottslärare som härjat på skolan. Han har försvunnit till Stockholm och förhoppningsvis blir han kvar där.
Den enda människa som någonsin lyckats få mitt idrottsintresse att sågas i delar och nästan brytas ner. Farväl!