Ge mig en morot så jag kan stoppa den i örat

Mickan ville ha en sammanfattning av cupen i helgen och det kan jag väl slänga ihop så stackarn har något att göra. Till att börja med så tänker jag tala om vilken oreda ovanstående människa ställde till med under lördagseftermiddagen. Minns jag inte fel så spelade vi match klockan fem, vi var inte överdrivet bra och resultatet blev sådär, men det kan vi leva med. Värre var att M fick för sig att snubbla lite (kan också ha blivit fult tacklad, det är en fråga om hur man vrider orden). Det hela slutade med en resa till akuten och kvar i hallen var ett gäng av spelare, inga tränare, ingen M och en massa människor som krånglar till saker. Eftersom det är överjävligt viktigt att veta precis allt som händer ,och gärna vrida på allting några gånger, så tog det ungefär två timmar att skeppa alla från hallen, till boendet och sedan inskaffa mat. Något som vi hade kunnat klara av på 20minuter om folk slutade ställa dumma frågor eller lärde sig att ta egna beslut fort. Det slutade bra tillslut, både skeppandet av människor, inhandlandet av mat och besöket på akuten. Nästa gång Mickan får för sig att åka till sjukhus hoppas jag, och ber, att hon först slår mig hårt i huvudet med klubban så jag får följa med.

Matcherna i övrigt gick sådär, utan full laguppställning så var det ganska väntat att vi skulle åka på stryk och det gjorde vi. Ordentliga siffror blev det också. Men det kan vi inte ta alltför hårt på, många spelare var borta och formen vittnade snarare till goffkvällar i soffan än löprundor på spåret. När vi orkade så kunde vi dock uträtta en del och med några veckors träning till så kommer serien gå som en dans.

Boendet var av det mysigare slaget, iallafall våran lilla lägenhet som var en av få som var städade och av gott skick. Bäst vid campet var Emelies idiotiska påhitt lördag natt då hon fastnade med armen i våningssängen, näst bäst var nog Caritas meningslösa nattliga samtal som störde, och upprörde, en hel stuga.

Helgens vinnande kommentarer är;
" Är din pappa kines?" - Thess fick svara på denna fråga ett tjugotal gånger, gärna följt av "visst var din pappa kines?" en kvart efter
" Varför har du tejpat en etta på ryggen? " - Vi hade en svart matchtröja för lite och jag fick lov att tejpa lite för att inte ha identiska nummer. Detta var svårt att få kläm på.
" Nej nu har det gått för långt " - Mickan när hon kom hem från sjukhuset och nästa katastrof var ett faktum
" ...hur långt är ett byte? " -  Det är inte lätt att byta position, det ska erkännas...

Sammanfattningsvis så slutade denna helg med att man var psykiskt trött och hade träningsvärk. Framöver så tränar vi kondition, håller tummarna för att vi får se Mickan på planen innan seriepremiären och så stänger vi av vår hörsel.

Kommentarer:
Postat av: Mickan

Suverän sammanfattning. Tack för att du roar mig i dessa tider.

2007-08-30 @ 14:46:49

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits