Konsten i att vara dum i huvudet
Det var längesedan jag kände mig så ofantligt jävla korkad som jag gör just nu. Förra säsongen överbelastade jag mina fötter, vävnaden (eller vad det nu är som finns vid hälen, läkaren bröt på något språk så jag hängde inte med) har förskjutits och jag gick i princip på benpiporna. Smärtsamt, men jag fick helmysko medecin med en halv miljard biverkningar och efter tre veckor fungerade fötterna relativt bra.
Så vad gör jag iår? Lär av mina misstag? Nej.
Jobbar hela våren och sommaren i värdelösa skor och ska man flytta runt på, i snitt, 1,5 ton grönsaker per dag så belastas varenda led, muskel och fan vet allt fel.
Just nu är mina fötter så sönder att jag gick runt på tårna hela dagen på jobbet, bytte skor tre gånger och tänkte vika mig och gå hem tidigare.
Efter att nu har tränat två timmar så vill jag inte kommentera vidare om hur fötterna känns eller hur förbannat osmart jag faktiskt är. Jag tänker helt enkelt lägga mig i badkaret, ignorera min dumhet och slänga ihop världens bästa engelskauppsats.
I övrigt så vill jag påpeka att det går att ge mig en kortisonspruta i var fot och de skulle fungera ypperligt, men det vill de inte göra "det gör för ont". Vad i helvete tror dem att det här gör då?