Två år har jag slagits ochs nart är jag blodig.

Jag vågar fortfarande inte bli alltför positiv, men efter mailet jag fick idag från Syo1 så lättade ett halvt berg från mitt hjärta. Nu ser allt helt plötsligt ruggigt bra ut. Jag kulle vilja fira idag, eller andas ut och vara riktigt lättad. Men jag kan inte riktigt. Jag vågar inte riktigt.

Får jag ett bakslag nu, av någon anledning,  så kanske jag inte orkar hålla humöret uppe längre.

Men jag har antagningsbevis, signerat med datum och stämplar. Det borde väl innebära att jag kan börja leva igen och inte älta?

Snälla.



Kommentarer:
Postat av: ida

första gången jag kliver in på din blogg..
vad e d du slåss om?
hoppas d går vägen iaf!!


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits