Whoppe

Ida frågade vad det är jag slåss om och då slog det mig att jag faktiskt bara har malt på i flera veckor om papper som jag går och väntar på, hur träligt det är att inte kunna göra något och så vidare. Så här kommer ett inlägg enbart riktat till er som jag inte brukar terrorisera med telefonsamtal om tristess och brevbärarens hånflin.

Allt detta började med att jag valde Natur-Innebandy på Fryshuset i stockholm som gymnasieval, där trivdes jag inte ypperligt. Pendlandet tog på krafterna och lektionerna var dåliga, så jag bytte helt sonika till Natur i Flen. Väl där så låg jag ungefär tre månader efter och ansåg att hela klassen var fullkomligt socialt inkompetenta (nu i efterhand så måste jag få lägga till att många av dem faktiskt är dunder att ha och göra med, men då lärde jag av någon anledning inte känna dem och kände mig bara missanpassad) Det blev med andra ord ett byte till. Nu startade Samhälle-Innebandy i Flen och det kändes som ett lysande alternativ, jag var dock tvungen att gå om ett år, men det kunde jag offra. Vid det här laget hade jag läst klart all matte som krävdes på Sam, en hel del svenska och engelska och ett par andra ämnen. Det resulterade i att jag hade ungefär 7-8 lektioner i veckan, oftast utspridda under dagarna så att man iallafall fick en massa dötid i skolans cafeteria. Dessutom var de flesta av dessa Ledarkurser och Idrottspsykologi, det utbildade jag mig till på fritiden redan innan gymnasiet. Massor av repetition med andra ord.

Ungefär här är vi nu, jag har tjatat, bråkat, slagits, bönat, bett, tjafsat, allt för att kunna läsa fler ämnen och fylla upp all tid då jag bara gick runt i min egna lilla värld, men det har av olika anledningar inte kunnat gå att ordna. I höstas kom jag och Syo fram till att det bästa alternativet för mig vore att läsa in allting på distans, det var ungefär då vi drog igång hela cirkusen. Sedan dess har det varit otaliga möten med andra syokonsulenter, rektorer, biträdande rektorer, telefonsamtal, pappersarbete och liknande. 

Varje gång en lösning har varit nära så har det av någon anledning runnit ut i sanden helt och det har bara blivit blaj av hela idén. Mestadels för att olika regler, reformer och bestämmelser inte fungerar helt överens ihop. 

Just idag så ser det ut som om jag kommer att få läsa resten på distans, men jag har inte en aning om hur det ser ut på måndag. Sådant har ändrats förut. Skillnaden är att denna gång har jag lyckats få hem påskrivna papper om att jag är antagen och att det är beviljat. Det känns som om jag borde kunna räkna det här som färdigt och faktiskt se fram emot att kunna klara av min gymnasietid i den takt jag vill*. Alla som jag frågat har tolkat det på det viset, de har utöver intagningslappen fått läsa ett antal mail och liknande och alla är övertygade om att det är klart. Men jag vågar inte chansa, skulle jag bli glad nu så skulle ett bakslag bli ännu tyngre att bära. Den dagen jag sitter där med böckerna så är alla komplikationer slut och jag kan ägna mig åt det jag hela tiden försökt få igenom; En givande, seriös skolgång utan en massa dötid. 

Lite långrandigt blev det här, men orkar man ta sig igenom det hela så vet man iallafall på ett ungefär hur det hela ligger till.

* Den takt jag vill läsa i är snabb, utan repetition och dötid.