Idrott är ett mystiskt fenomen.

Det finns inget, utöver jobb och sömn, som jag lägger så mycket tid på som idrott. De dagar det inte är innebandy så brukar jag lyckas motivera mig själv att gå till gymmet. På senare tid så känns det lättare att traska iväg och köra ett pass ihop med iPoden och maskinerna. Varför?

Jag vet, men eftersom alltför många av någon mystisk anledning läser här så tänker jag lämna det år Er fantasi.

NEJ, nu ska jag umgås med Neger och tugga leverpastejsmacka.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits