Höstmörker.

Vi tar en dag i taget, lungt och stilla för enkelhetens skull.

Fredag:
Slutade skolan tio i fyra och började jobba fyra. Ett kort arbetspass som dock inhöll en hel del, allt från tjuriga tanter, otroligt glada storhandlare till snattare. Slutade klockan sex och begav mig hemåt, slängde lite fort i mig en räksallad som familjen inhandlat åt mig. Bytte om och gick över till La casa de Karlsson.
Trött som ett djur blev det sedan Malmköping. Relativt udda gäng; Jag, Elin, Josefina, Tobbe, Höglund, Simon och Jocke. Senare dök det upp två till som jag inte har en aning om vad de heter, men den ena var mystiskt lik en fjant som spelade innebandy förra året.
Det blev en klart godkänd kväll, mindre bra var taxipersonalen som vägrade hämta oss.

Lördag:
Buss hem runt halv tio på morgonen, bakfull som en antilop. Match med F91, jag blir lika imponerad varje gång även fast de gör allt för att jag ska bryta ihop mentalt stundvis. Slutade tillslut med seger 3-2 och vi kan tacka Ida som skötte matchuret för de siffrorna (men det mina kära vänner är ytterst sekretessbelagt).
Blev kvar på hammarvallen för att se resten av dagens matcher. Dags att de sätter igång värmen där nere för jag tror inte att min rumpa någonsin varit så kall som den var igår.
Kvällen slutade med myskväll tillsammans med Thess, Zunko, Hanna, Nanny och Becka hos Angelica.
Monopol i galet tempo, Pizza och Sagan om ringen. Riktigt lagom lördag.

Söndag:
Promenad med Elin på förmiddagen, mat och sedan iväg till Södertälje för att spela mot Telge.
Hur den matchen gick vill man väl helst inte tala om, men siffrorna slutade på 7-2. Nyfiken? Referat
finns på
www.soibf.nu.
En tur till McDonalds och sedan bar det av hem mot flen igen. Den vägen kan vara bland de tråkigaste som finns och det är fjärde gången på tre veckor som jag åker den och det är fyra gånger för mycket.
Direkt till F91-träning. Som tur var så höll Fredrik i den för jag hade inte förberett någonting alls. Tackar och bugar!

Med andra ord så har den här helgen varit rätt fullproppad med lite allt möjligt. Utöver detta så fick jag igår kväll veta att farmor ligger på sjukhus och mår riktigt dåligt. Det är sånt som kan få en att gräva ner sig.
2005 fortsätter med andra ord lika illa som tidigare. Jag kan inte göra annat än hoppas att hon ska repa sig igen. Visst, hon börjar bli gammal (Fyller 79 första Januari) men jag är inte beredd att förlora henne än. Har knappt kommit över farfars bortgång än, de har ju alltid haft en central roll i mitt liv så går detta illa så räkna inte med något gott humör här framöver.


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits