Whoppe

Jag vet inte vad jag gjort för att reta upp världen, men något allvarligt måste det vara. När vi gav oss ut på fysen var jag mer taggad än någonsin och berättade stolt för Bjuris att det var första gången på väldigt länge jag tränade utan att ha ont någonstans, inte en skavank. Allt från mängden mat under dagen, skavsår, träningsvärk osv var helt som det skulle. Ingen smärta alls och rysligt taggad.

Fysen går kanon. Väl inne i hallen känner jag redan på uppvärmningen att det smärtar i foten.

Nu gör det så ont att ögonen rinner för varje steg jag tar och då är jag endå inte överdrivet känslig.
(Jag har spelat en hel säsong med två sprickor i en tå, hårt tejpat)

Det läskiga?
Stukningar och vrickningar har jag haft så ofantligt många gånger att jag känner igen den smärtan.
Sånt går att tejpa och köra vidare med.
Det här är något annat, hade jag trampat snett hade jag märkt det. hade jag fått ett slag hade jag kännt det.

Pappa plockade skräp ur foten med pincett och det gör mig inte lugnare.
Hur känns blodförgiftning?
Är det någon som åker på en sådan sak så är det ju jag. Jag lyckas alltid med varenda jävla sak som finns att få.

Orkar inte mer. Varför kan inte allt få gå bra för?