Ett spån kommer alltid vara ett spån.

Jag stressar till jobbet varje gång, därför tänkte jag idag gå upp i god tid för att hinna med att ta det lite lungt och slippa dricka kaffet på vägen. Det hjälptes inte. Jag gick upp vid tolv, tre timmar innan jag börjar jobba och sen dess har jag i princip bara suttit och glott. Ett halvt kilo körsbär har jag smällt i mig, iklädd min handduksoutfit, på altanen. Det är inte så att jag har funderat på vettiga saker eller ens brytt mig om att hälsa på familjen, halvliggande där i stolen funderade jag på hur altanen skulle se ut om vi inte hade haft diskmedelskrig på den, ifall det inte hade brunnit på den och om det inte var barnoljefläckar på den efter otaliga solningar.

Nu börjar jag om ungefär en timme och har än en gång relativt bråttom. Skulle verkligen behöva plocka ögonbrynen idag, men det kanske får vänta.

Frågan är om man kan lura familjen att äta tonfisksallad idag, det vore gott.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits