Mental träning.
Att hålla sig över ytan är sällan lätt, självklart kommer folk med löjliga förslag om hur man ska göra för att må bra och orka med mer. Tänk rent hypotetiskt att någon annan skulle prova att leva mitt liv i en månad, jag tror att den människan skulle känna sig precis lika hopplös. Man kan aldrig satsa på något till 100% utan allting blir halvdant.
"Du måste prioritera bort något, det är en ohållbar situation"
Visst, ständigt återkommande kommentar. Den ofantligt stora, tänk dig New Yorks högsta skyskrapa, multiplicera med 2 och öka samma byggnad några meter på bredden så förstår du nästan vilka problem jag har, frågan är vad som ska bort. Skolan är nödvändigt ont och jag skulle verkligen vilja ha möjligheten att lägga mer energi på den, Jobbet ger pengar som jag bara älskar att ha, Tränaridén är helt klockren och jag har enormt roligt varenda stund jag tillbringar nere på Hammarvallen ihop med F91, Innebandyn skulle jag inte kunna lägga av med även om jag ville, vilket inte är fallet. Tryck från kompisar, tränare och även skolan gör det omöjligt.
Jag har fyllt min tid med roliga och nödvändiga saker, problemet är bara att de 7 dagarna som går på en vecka inte räcker till.
Så fort jag stannar till, drar ner tempot och känner efter så finns de här tankarna och det känns även rent fysiskt. Jag hatar att känna mig otillräcklig, jag är ju Petra som fixar allt och gör det fort dessutom.
Mina känslor ligger långt inne och det är sällan de kommer fram ordentligt, men senaste veckorna har tårarna runnit fler gånger än på flera år.
Grejen är att jag har bestämt mig, Jag ska klara det här. Dock med vissa kompromisser.
Maggan kommer bli galen över mitt förslag, men det får hon bli. Vännerna kommer se mig som mer osocial, men det får de stå ut med. Det kommer bli tungt, men jag ska igenom det här. Är fast beslutsam om att med tydliga rutiner så kommer det lösa sig. Tungt första veckorna, visst. Men sen rullar det förhoppningsvis på.
Detta var inte ett dugg läsvärt, Jag vet, men det r saker jag behöver att få ur mig och det är inte mer med det.
Ta det lungt och unna dig att stanna till och bara andas ibland!
//P
"Du måste prioritera bort något, det är en ohållbar situation"
Visst, ständigt återkommande kommentar. Den ofantligt stora, tänk dig New Yorks högsta skyskrapa, multiplicera med 2 och öka samma byggnad några meter på bredden så förstår du nästan vilka problem jag har, frågan är vad som ska bort. Skolan är nödvändigt ont och jag skulle verkligen vilja ha möjligheten att lägga mer energi på den, Jobbet ger pengar som jag bara älskar att ha, Tränaridén är helt klockren och jag har enormt roligt varenda stund jag tillbringar nere på Hammarvallen ihop med F91, Innebandyn skulle jag inte kunna lägga av med även om jag ville, vilket inte är fallet. Tryck från kompisar, tränare och även skolan gör det omöjligt.
Jag har fyllt min tid med roliga och nödvändiga saker, problemet är bara att de 7 dagarna som går på en vecka inte räcker till.
Så fort jag stannar till, drar ner tempot och känner efter så finns de här tankarna och det känns även rent fysiskt. Jag hatar att känna mig otillräcklig, jag är ju Petra som fixar allt och gör det fort dessutom.
Mina känslor ligger långt inne och det är sällan de kommer fram ordentligt, men senaste veckorna har tårarna runnit fler gånger än på flera år.
Grejen är att jag har bestämt mig, Jag ska klara det här. Dock med vissa kompromisser.
Maggan kommer bli galen över mitt förslag, men det får hon bli. Vännerna kommer se mig som mer osocial, men det får de stå ut med. Det kommer bli tungt, men jag ska igenom det här. Är fast beslutsam om att med tydliga rutiner så kommer det lösa sig. Tungt första veckorna, visst. Men sen rullar det förhoppningsvis på.
Detta var inte ett dugg läsvärt, Jag vet, men det r saker jag behöver att få ur mig och det är inte mer med det.
Ta det lungt och unna dig att stanna till och bara andas ibland!
//P
Kommentarer:
Trackback