Om mig.
Jag har blivit utmanad av Pernilla att skriva en text om de småsaker & de åsikter som gör mig till den jag är. Det var inte den lättaste uppgift jag kunde få, men jag tar med det som dyker upp i huvudet just nu. Antagligen kommer jag ändra denna text både en och två gånger.
Jag började som fyraåring med fotboll och spelade i hela 13 år, tills Jag förra året lade skorna på hyllan och bestämde mig för att endast rikta in mig på innebandyn. Ska jag vara helt ärlig så var det så att mina fotbollsskor blev stulna och eftersom tanken på att sluta funnits en längre tid så blev det en anledning till att helt hoppa av. Att jag hittils uppskattat lagidrotter (under längre tid, jag har haft min lilla karriär som simmare också) har förmodligen med den sociala biten att göra. Man står aldrig ensam. Vinner man så har man alltid någon att göra en high-five med och skulle man förlora så är man alltid flera i omklädningsrummet som man kan diskutera saken med.
Den sociala biten med goda vänner och många bekanta är väldigt viktig för mig, de blir som en familj. Mina egna föräldrar har jag aldrig kunnat prata om saker ihop med, de har inte en aning om vad som rör sig inuti mig eller hur jag egentligen mår. När det egentligen bara skulle räcka med en stunds samtal så väljer de istället den enkla vägen och jag måste erkänna att jag är enormt bortskämd. Utan problem skulle jag få allt jag pekade på, men jag försöker att inte utnyttja det alltför mycket.
Mina vänner väljer jag med omsorg (Anser egentligen inte att man kan välja vänner, men det var det bästa ordval jag kom på i nuläget). Det är inte viktigt för mig att bli omtyckt och älskad av alla kretsar, därför kör jag gärna mitt eget race så får folk tycka vad de vill. När jag väljer att vara pratsam går det inte att få tyst på mig, men jag kan även välja att inte yttra många ord. I det sistnämnda fallet beror det oftast på att jag inte tycker att konversationen är givande alternativt att jag är jävulskt trött.
Efetrsom jag tycker om när det händer nya saker så är jag gärna på resande fot. För tillfället lockar inte resor inom Sverige avsevärt mycket, kanske för att jag tillsammans med familjen sett varenda sevärdhet/ vart på varenda museum, park, tivoli, plats/ färdats på varenda väg. Min familj är en så kallad Camping-familj. Vi har vart överallt från norra Lappland till södra Skåne. De inplanerade semestrarna iår blir först Bulgarien de två första veckorna i Augusti tillsammans med Pernilla och sedan Cypern två veckor i höst med Josefina och Elin. Sol, bad och fest är det som gäller just nu med andra ord.
Mina framtidsplaner är lite suddiga i kanterna. Det enda jag bestämt mig riktigt för är att lära mig ordentlig Engelska, därför lär jag vara bosatt i ett engelskspråkigt land en längre tid någongång framöver. Anledningen till denna vilja är att jag ogillar att känna mig dålig på saker och det är faktist det enda ämnet i skolan där mina kunskaper brister.
Jag är oerhörd lättlärd och skulle utan problem kunna gå ur gymnasiet med toppbetyg. Tyvärr är jag också lat och har svårt att motivera mig till att göra saker som inte känns som utmaningar. Det är få saker som jag tvingar mig själv att göra som har slentrian-varning. Den enda jag kan komma på är jobbet, att sitta i kasan på Ica är knappast ett omväxlande jobb. Men lönen tar jag tacksamt emot och det råkar vara så att de allra flesta (Jag säger inte alla för vi har vissa som jag gärna skulle förpassa ända ner till Rätt Pris) jobbarkompisarna är helt kanon.
Jag är enormt dålig på att vara arg och långsint är ett ord som knappt finns med i mitt ordförråd. Det har aldrig hänt att jag klarat av att vara arg längre än några få timmar. Dock så har jag väldigt lätt att reta upp mig på småsaker och kan förmodligen ses som både hatisk och tjurig. Något som jag ser som en av mina starkaste egenskaper är att jag kan ge människor en andra chans. Folk som jag tidigare ogillat kan det mycket väl sluta med att jag faktist tycker är helt ok.
Min musikstil varierar från år till år. När jag var mindre älskade jag pop och diverse mainstream-musik, efter några år gick det över till lite hårdare musik och jag var länge ett stort fan av Manson & Soad, nu lyssnar jag på en salig blandning av allt möjligt. Det som oftast ljuder här hemma just nu är The Ark, Johnossi, Winnerbäck och Cornelis.
Det som man kan förknippa starkast med mig är väl sömnen, jag är oerhört morgontrött och har ruggigt svårt att släpa mig upp ur sängen på morgonen. Ovanpå detta så har jag dåliga järnvärden i blodet som gör att jag blir ännu tröttare och nu på vårkanten så skapar pollenmedecinens biverkningar en sådant beroende av att sova att jag helst inte skulle lämna sängen någonsin. De gånger jag endå är uppe så ser jag ut som ett vandrande lik och får kämpa för att inte somna under föreläsningar och lektioner.
Förmodligen är jag född i fel kön och skulle passa bättre som kille, fast jag då skulle vara gay. Diverse tjejgrejer har aldrig intresserat mig utan jag uppskattar snarare öl och fotboll än vin och smink.
Nu får det vara nog. Är det något speciellt som saknas så lämna en kommentar.
Jag började som fyraåring med fotboll och spelade i hela 13 år, tills Jag förra året lade skorna på hyllan och bestämde mig för att endast rikta in mig på innebandyn. Ska jag vara helt ärlig så var det så att mina fotbollsskor blev stulna och eftersom tanken på att sluta funnits en längre tid så blev det en anledning till att helt hoppa av. Att jag hittils uppskattat lagidrotter (under längre tid, jag har haft min lilla karriär som simmare också) har förmodligen med den sociala biten att göra. Man står aldrig ensam. Vinner man så har man alltid någon att göra en high-five med och skulle man förlora så är man alltid flera i omklädningsrummet som man kan diskutera saken med.
Den sociala biten med goda vänner och många bekanta är väldigt viktig för mig, de blir som en familj. Mina egna föräldrar har jag aldrig kunnat prata om saker ihop med, de har inte en aning om vad som rör sig inuti mig eller hur jag egentligen mår. När det egentligen bara skulle räcka med en stunds samtal så väljer de istället den enkla vägen och jag måste erkänna att jag är enormt bortskämd. Utan problem skulle jag få allt jag pekade på, men jag försöker att inte utnyttja det alltför mycket.
Mina vänner väljer jag med omsorg (Anser egentligen inte att man kan välja vänner, men det var det bästa ordval jag kom på i nuläget). Det är inte viktigt för mig att bli omtyckt och älskad av alla kretsar, därför kör jag gärna mitt eget race så får folk tycka vad de vill. När jag väljer att vara pratsam går det inte att få tyst på mig, men jag kan även välja att inte yttra många ord. I det sistnämnda fallet beror det oftast på att jag inte tycker att konversationen är givande alternativt att jag är jävulskt trött.
Efetrsom jag tycker om när det händer nya saker så är jag gärna på resande fot. För tillfället lockar inte resor inom Sverige avsevärt mycket, kanske för att jag tillsammans med familjen sett varenda sevärdhet/ vart på varenda museum, park, tivoli, plats/ färdats på varenda väg. Min familj är en så kallad Camping-familj. Vi har vart överallt från norra Lappland till södra Skåne. De inplanerade semestrarna iår blir först Bulgarien de två första veckorna i Augusti tillsammans med Pernilla och sedan Cypern två veckor i höst med Josefina och Elin. Sol, bad och fest är det som gäller just nu med andra ord.
Mina framtidsplaner är lite suddiga i kanterna. Det enda jag bestämt mig riktigt för är att lära mig ordentlig Engelska, därför lär jag vara bosatt i ett engelskspråkigt land en längre tid någongång framöver. Anledningen till denna vilja är att jag ogillar att känna mig dålig på saker och det är faktist det enda ämnet i skolan där mina kunskaper brister.
Jag är oerhörd lättlärd och skulle utan problem kunna gå ur gymnasiet med toppbetyg. Tyvärr är jag också lat och har svårt att motivera mig till att göra saker som inte känns som utmaningar. Det är få saker som jag tvingar mig själv att göra som har slentrian-varning. Den enda jag kan komma på är jobbet, att sitta i kasan på Ica är knappast ett omväxlande jobb. Men lönen tar jag tacksamt emot och det råkar vara så att de allra flesta (Jag säger inte alla för vi har vissa som jag gärna skulle förpassa ända ner till Rätt Pris) jobbarkompisarna är helt kanon.
Jag är enormt dålig på att vara arg och långsint är ett ord som knappt finns med i mitt ordförråd. Det har aldrig hänt att jag klarat av att vara arg längre än några få timmar. Dock så har jag väldigt lätt att reta upp mig på småsaker och kan förmodligen ses som både hatisk och tjurig. Något som jag ser som en av mina starkaste egenskaper är att jag kan ge människor en andra chans. Folk som jag tidigare ogillat kan det mycket väl sluta med att jag faktist tycker är helt ok.
Min musikstil varierar från år till år. När jag var mindre älskade jag pop och diverse mainstream-musik, efter några år gick det över till lite hårdare musik och jag var länge ett stort fan av Manson & Soad, nu lyssnar jag på en salig blandning av allt möjligt. Det som oftast ljuder här hemma just nu är The Ark, Johnossi, Winnerbäck och Cornelis.
Det som man kan förknippa starkast med mig är väl sömnen, jag är oerhört morgontrött och har ruggigt svårt att släpa mig upp ur sängen på morgonen. Ovanpå detta så har jag dåliga järnvärden i blodet som gör att jag blir ännu tröttare och nu på vårkanten så skapar pollenmedecinens biverkningar en sådant beroende av att sova att jag helst inte skulle lämna sängen någonsin. De gånger jag endå är uppe så ser jag ut som ett vandrande lik och får kämpa för att inte somna under föreläsningar och lektioner.
Förmodligen är jag född i fel kön och skulle passa bättre som kille, fast jag då skulle vara gay. Diverse tjejgrejer har aldrig intresserat mig utan jag uppskattar snarare öl och fotboll än vin och smink.
Nu får det vara nog. Är det något speciellt som saknas så lämna en kommentar.
Kommentarer:
Trackback