Tysklandsresan
Bilder säger mer än tusen ord sägs det, därför väljer jag att publicera foton med kort text för att ni ska få en inblick över hur vår resa söderut var.

Jag ägnade stor del av tiden i denna ställning oftast med en tidning i näven och tonvis med frågor till Negern & Jonsa

Första omgången pastasallad njöt vi av i bakluckan på bilen, det mest skrämmande är att luckan när som helst tenderar till att falla igen och Jag personligen är lite för lång för att få in spirorna i bilen snabbt nog.

Vi lyckades ta oss till båten tillslut. Jonsson avnjuter en cola när vi väl kan slappna av. Själv ser jag ut som om någon precis har blivit skjuten framför mina ögon.

Det är svårt att fånga hur fult ett språk är i text, man måste nästan höra det. Men här tycker jag att jag lyckats.

Fingret högst upp på bilden visar vart Puttgarden ligger (Dit man kommer med båten), andra fingret visar vart vi skulle och handla våra billiga drycker, tredje handen visar vart vi hamnade. Behöver jag tillägga att vi fick vända?

Som den enda i sällskapet utan körkort så tog jag mig friheten att knäppa första ölen redan i Tyskland. Kan inte minnas varför det var roligt att bilen hade Carlsbergdekaler, men humorn var låg och detta var förmodligen ruggigt roligt. (Exempel på den låga humorn - Jag i korsordslösandets förlorade land funderar högt på "Rakels syster" och utbrister sedan väldigt nöjd "Det måste ju vara Snekel")

Negern var på väg att bli på dåligt humör i Puttgarden så jag och Jonsa överasskade henne med en present, den prydde Jepsons backspegel hela vägen. (Pappas röda fara/kombi blev hastigt döpt till Jepson, även om jag föredrog Joppe)

Den här bilden talar för sig själv. Den skvallrar om vad poängen med resan var och den visar vad vi gjorde när vi behövde något annat att tänka på än kartor, vägar, bilar, pengar och dricka.

Detta är bara en bild av många som visar riktigt hur rastlös jag var mot slutet av resan.

När vi, en mil från Flen på tillbakavägen, kom på hur takluckan fungerade så kände vi oss tvingade att slänga ut godispåsen. Resultatet? Det ser du på bilden. Lite oväntat.
Detta var de bilder jag hade på min kamera som jag vill dela med mig av och eftersom den låg i Jepson hela tiden i Lund så finns inte det förevigat. Det får bli ett senare inlägg.

Jag ägnade stor del av tiden i denna ställning oftast med en tidning i näven och tonvis med frågor till Negern & Jonsa

Första omgången pastasallad njöt vi av i bakluckan på bilen, det mest skrämmande är att luckan när som helst tenderar till att falla igen och Jag personligen är lite för lång för att få in spirorna i bilen snabbt nog.

Vi lyckades ta oss till båten tillslut. Jonsson avnjuter en cola när vi väl kan slappna av. Själv ser jag ut som om någon precis har blivit skjuten framför mina ögon.

Det är svårt att fånga hur fult ett språk är i text, man måste nästan höra det. Men här tycker jag att jag lyckats.

Fingret högst upp på bilden visar vart Puttgarden ligger (Dit man kommer med båten), andra fingret visar vart vi skulle och handla våra billiga drycker, tredje handen visar vart vi hamnade. Behöver jag tillägga att vi fick vända?

Som den enda i sällskapet utan körkort så tog jag mig friheten att knäppa första ölen redan i Tyskland. Kan inte minnas varför det var roligt att bilen hade Carlsbergdekaler, men humorn var låg och detta var förmodligen ruggigt roligt. (Exempel på den låga humorn - Jag i korsordslösandets förlorade land funderar högt på "Rakels syster" och utbrister sedan väldigt nöjd "Det måste ju vara Snekel")

Negern var på väg att bli på dåligt humör i Puttgarden så jag och Jonsa överasskade henne med en present, den prydde Jepsons backspegel hela vägen. (Pappas röda fara/kombi blev hastigt döpt till Jepson, även om jag föredrog Joppe)

Den här bilden talar för sig själv. Den skvallrar om vad poängen med resan var och den visar vad vi gjorde när vi behövde något annat att tänka på än kartor, vägar, bilar, pengar och dricka.

Detta är bara en bild av många som visar riktigt hur rastlös jag var mot slutet av resan.

När vi, en mil från Flen på tillbakavägen, kom på hur takluckan fungerade så kände vi oss tvingade att slänga ut godispåsen. Resultatet? Det ser du på bilden. Lite oväntat.
Detta var de bilder jag hade på min kamera som jag vill dela med mig av och eftersom den låg i Jepson hela tiden i Lund så finns inte det förevigat. Det får bli ett senare inlägg.
Kommentarer:
Postat av: Karl
carlsberg smakar kattpiss,boddington,murpy o guiness där snackar vi riktiga bärs.
Trackback