Whoppe

Idag var det hemskt att jobba, sista kunden envisades med att ställa en halv miljon frågor om gardinstången han just köpt, dessutom på någon blandning av hans hemspråk och engelska.
Har jag någongång berättat att språk är min törsta svaghet? Jag förstår inte ens dialekter. Det slutade med att jag ganska otrevligt föste ur han och frun ur butiken och önskade dem välkomna tillbaka någongång under de 13 timmar om dagen som vi faktist har öppet. Lite krav måste man ha.

Imorgon är det orientering på idrotten som gäller. Jag hatar det och lär förmodligen springa vilse eller ramla någonstans djupt inne i skogen. Fast egentligen är det inte orienteringen i sig som är tråkig, utan det är genomgången av kartan innan som är hemsk. "Det här tecknet betyder att det är en sten.." "kulle ni komma enda hit på kartan så är ni fel och dessutom bör ni akta er för tåget.. Det är nämligen ett järnvägsspår". Precis likadana instruktioner varje år, det spelar föga roll att det faktist var tio år sedan jag hörde dem första gången. Vem har sagt att skolgång ska vara stimulerande för elever när den kan vara enkel för lärare?