Helger.
Igår klurade jag på vad människor gör under helgen. Min helg är alltid fullspäckad, såhär ser den kommande ut.
Lördag - Tvätta kläder, fixa innebandygrejerna för F91 och försöka slänga i sig mat.
Bortamatch med tjejerna, hemma efter klockan 18.
Inflyttningsfest hos David i Eskilstuna, göra sig iordning, ta sig dit och vara trevlig.
Resten av kvällen/natten. Väldigt nyktert dock.
Söndag - Hem till Flen på förmiddagen, tvätta ännu mer. Packa matchväskan.
Äta ett ordentligt mål mat, planera kommande veckan för att se så ingenting krockar.
13.15 Herrjuniormatch på Hammarvallen.
Samling med mitt lag efter halva den ungefär. Värma upp i ungefär 40minuter och sedan spela.
Hemma runt klockan fem. Röja rummet, göra eventuella skoljobb, övningsköra och jaga släkten för att sälja strumporna som laget tvingar oss att sälja.
Övrig tid blir inte många timmar och de fyller man rätt bra med att äta och sova. Jag är alltid tröttare efter helgen än under veckorna.
Människor som inte har idrotten gör bland annat följande; slöar, pluggar, läser, ser på film, umgås med familjen, slösurfar på nätet, städar garderoben, rensar ut massor med grejer, beställer massor med saker de inte behöver över nätet, fixar i lägenheten/rummet.. För mig låter det som rena himmelriket, men förmodligen skulle jag klättra på väggarna efter en sådan helg. Jag behöver träna, organisera, lämna Flen och träffa så mycket folk som möjligt. Idrott är underbart.
Hej Petra, skoog hær.
Jag sitter hær pð mitt första nattskift och just nu ær det tomt pð sysslor.
Jag fick för mig att læsa din alltid lika underhðllande blogg. Jag læste den om nðn helg, Ja den jag kommenterar:p Och it makes me wonder...
Som tusan!
Jag tror du vet att jag inte spelar hockey længre. Gör du det inte, gör du det nu.
Det enda som kommer upp i mina tankar nær jag læser din planerade helg ær att jag ær som dig!
Jag ær du.
Men sð kommer denna tanke som ær sð fruktansvært skræmmande-Jag var som dig, Jag var Du. Jag har ju fan blivit en "...Människor som inte har idrotten..." och det ær skræmmande!
Men varför?
Jag sitter hær och fðr kænslan att jag gjort nðgot hemskt och att det ionte gðr att ændra pð. Tænk sjælv. Sluta idrotta. Bli en "...Människor som inte har idrotten...". Det finns ju inte.Eller hur?
Det kænns som om det inte finns för mig heller.
Men det har redan börjat finnas.
Det kænns inte som om jag nðgonsin slutade, Jag spelar fortfarande. Men jag har bara tagit en paus för att vara hær. Sð jævla læskigt. Jag klættrar pð væggarna sð fort schemat inte ær smockat. Men grejjen ær att ær man som jag. Som du. Dð finner man saker som man lægger lika stor koncentration pð.
Jag vill inte att man gör det! Jag spelar ju fortfarande hockey!!! Jag har inte förstðt det ænnu.
Men varför slutade jag? Om jag inte förstðr och inte vill vara en "...Människor som inte har idrotten...". Jag belastade ju för fan min hjærna till 150% varje dag angðende beslutet i fan 1 mðnad.
Jag mðste ju ha kommit fram till nðgon anledning. Eller?
Jag vet vad mina anledningar ær men det kænns alltför ofta att de bara ær petitesser och rent utav löjliga och patetiska! Men ær jag patetisk dð?
Jag vet faktiskt inte.
Jag ville bara fð ur mig detta.
Du vet.
Vi ses!
take care//Mattias