Nattpackning med glada moment

När jag öppnar resväskan så hittar jag kameraladdaren, det var bland det bästa som kunde hända. Trodde jag.
När vi burit upp kläderna och väskan från källaren (Albin och David är moraliskt pack-stöd) så står Albin och viftar med mitt bankomatkort som han hittat. Det båda har varit borta i två, respektive en, månad och det känns som en underbart bra start på avresedagen. Underbart.

Hittills har jag lagt ner sju böcker i väskan och inget mer. Men jag har börjat och jag är ute i rekordtid.

Jag ringde förövrigt till akuten förut för att jag ville kolla upp mitt finger innan jag åker, men de vägrade ta emot mig. Smärtstillande och tejp var deras lösning, jag kan hålla med lite, det är så jag brukar lösa skador. Fingret är blått, svullet och äckligt, det lä'r komma en bild när kamerabatteriet är laddat!

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits