Whoppe

Irritationen sväller över, vilket nästan känns som en vana numer. Innebandyträningarna handlar inte längre om att ha kul, träningarna är en tävling i uppmärksamhet och "coolhet". Jag får kramp i hjärnan när jag ser hur det vrids och vänds på precis allting för att göra alla till lags. Sålänge ingen klagar är det okej om bara hälften river sarg, sålänge ingen klagar så är det helt okej att plocka ner bollar med händerna mitt i matchen och sålänge ingen klagar så är det helt okej att sitta på bänken och lata sig. Det som gör mig så ruggigt jävla förbannad är att jag inte lyckats växa upp/sluta bry mig tillräckligt för att bara koppla bort det och satsa allt på min egen insats. Blir jag tjurig låser sig allt och jag ser mig själv som den värsta barnungen av alla. Jag vet helt enkelt inte om det är värt all tid och energi längre. Det som får mig att ta mig ner just nu är risken för att jag kommer se ut som en barbapappa inom närmaste månaden om jag inte tvingar mig själv dit..

Nu har jag spytt galla till Thess förtjusning och genast sjönk jag ytterligare några pinnar på min gran.