Junior DM.

När man var liten så hände det titt som tätt att man mötte lag som var fruktansvärt dåliga. Jag har alltid avskytt de matcherna, när vi startade damlaget här i Flen var jag 13år och sedan dess har jag haft kaptensbindeln på armen och varit ute på planen och tacklats med folk som var dubbelt så gamla som jag själv. Det gäller inte bara mig, nästan hela vårat damlag är förhållandevis ungt. Förra året fick alla utom två vara med och spela junior DM (87 och yngre). I år när åldersgränsen var 1988, och yngre, så sjönk spelkvaliten radikalt.

Vi åkte iväg till Nyköping imorse med åtta utespelare och en målvakt. Under uppvärmningen käkade vi banan, fjantade lite med boll och springtiden var ungefär en halv minut.
Motståndarna ställde upp med tre hela formationer. Med andra ord hade de hela tiden tio spelare på bänken (+målvakt), de borde ha sprungit sönder oss. Även om de inte kunde passa, skjuta, dribbla eller försvara så borde de iallafall ha kunnat springa oss rejält trötta.
 
Nu blev det inte så. Matchtempot satte vi och bollinnehavet var också vårat. Att förlora en match mot ett lag med bara en och en halv formation måste vara oerhört knäckande.
Vann gjorde vi iallafall och det blev aldrig ens en gnutta spännande. Jag ser fram emot nästa år då jag är för gammal för att få spela junior DM.
Innebandy är så gott som alltid roligt, det är när man möter dåliga lag som det känns som om man bara kastar bort sin tid.  

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits