Nu ska jag berätta...

Kom precis hem från möte med Sanna (& Freddan lite halvt). Vi har bestämt när F91 börjar träna, har föräldramöten, målsättning, första matcherna och sådär. Kommer bli en kanonsäsong. Dock så blir det förbannat mycket innebandy iår. Såhär ser veckoschemat ut hittils och det är utan träningarna med skolan. 

Måndag. Träning Dam2
Tisdag. Träning F91
Onsdag. Träning Dam2+3
Torsdag. Träning F91
Fredag. Träning Dam2
Lördag. Matcher
Söndag. Matcher + Träning Dam3

Jag kommer få prioritera bort vissa träningar enbart för att inte tröttna och för att vila kroppen. Fredagspassen kommer inte ligga varje vecka utan då och då för att finslipa inför helgens match. Då är bara frågan vart jag ska få tid att jobba, plugga och umgås med mina vänner. Fast jag har bestämt att inte stressa ihjäl mig iår så jag kommer få lära mig att säga ifrån direkt.
Nu ska jag preliminärboka in alla matcher som kommit upp hittils så jag har dem i kalendern.

Kommande innebandysäsongen..

Den lär bli allt annat än lysande kom jag precis fram till. Det är nu i veckan som jag absolut borde ta tag i försäsongen och köra stenhårt, det skulle jag kunna tänka mig att göra. Dock så vore det helt i onödan, näta vecka åker jag till utlandet för att slappa och dricka i två veckor och då är allt endå helt åt skogen.
När jag kommer hem så får jag ta tag i det och då hinner jag köra stenhårt i två månader, sen åker jag iväg igen för att förpesta konditionen i ytterligare två veckor. Då är vi framme i november. Slutet av säsongen kan tänkas gå ganska bra.

Nästa år ska jag se till att inte planera in några längre utflykter som kan förstöra allt. Jag missar fan tillochmed DM-slutspelet detta år.


Ibland känner man sig olovligt slö.

Jag är jättetrött på att vara halvsjuk. Antingen är man så sjuk så man bara ligger och känner sig halvdöd eller så är man frisk så man kan träna. Nu var det ett bra tag sen jag kunde röra på mig ordentligt och det är nästan så jag klättrar på väggarna. Jag menar, hur ofta är man sugen på att springa en sväng?
Suget att jaga en boll finns alltid, men att bara ge sig ut och svettas.. då har det gått för långt.

Nu ska jag städa rummet, raka benen, kolla på alla mina nya filmer, läsa ut kollektivt självmord, sova och sedan vakna upp som en helt frisk människa. Jag vill träna fysen imorgon.

Förövrigt så har jag fortfarande inte hittat träningsdagboken.

Laget

Laget
Här ser vi laget som mot alla odds kommer bra överens och har roligt ihop.
Förra året var vi två lokala lag som spelade blodiga derbyn mot varandra.
 Iår slog vi oss helt enkelt ihop och blev bättre än någonsin.
Säsongen avslutades på
Åland där bilden är tagen.



Så går det sa Acke.

På grund av eller tack vare den rådande värmen så strök jag dagens joggingrunda och valde att ta en promenad istället. Med min  vattenflaska traskade jag iväg. Jag gjorde dock några missar:

- Jag bytte inte batterier i mp3n innan jag gick.
 Resultat: musiken försvann efter 40 minuters promenad.

- Jag smörjde inte in mig i något solskyddsmedel.
Resultat: Mina axlar är knallröda och svider.

- Jag tog de luftigaste skorna jag hittade, inte de som lämpar sig bäst för promenader.
Resultat: Blåsa på foten.


Efter dagens fysträning.

Man måste erkänna att det fanns en som var gladare än alla andra när PG annonserade att det idag skulle vara stor del styrka och inte så mycket löpning. Jogga är något jag vill göra i mitt eget tempo eftersom man har olika bra eller dåliga dagar. Endel tider så går det helt enkelt inte att köra stenhårda intervaller utan att må skit.

Styrka däremot. Jag skulle vilja säga att det mesta sitter i huvudet, iallafall när man tränar statisk styrka. När man kör dynamiskt, tex vid armhävningar, kan det helt enkelt vara så att man är för klen och då är det tungt. Men i övrigt går det att pressa sig själv till oanade höjder. Jag tycker om att utmana mig själv när det gäller just styrketräning och därför passade dagens timme mig alldeles utmärkt.

Med tanke på den gassande solen så hade jag fyllt på med ordentligt med vatten. Som sig bör.
Jag var dessutom på ett sjukt tävlingsinriktat humör.

Förmodligen lär jag vara lite mör i kroppen under morgondagen, men idag var det ruggigt roligt att ta i lite igen.

Nu har jag ätit och luktar svett, ett välbehövligt bad står på tapeten.



Motivation in my ass.

Snart är det dags för Åland tournament tillsammans med laget och det kan bli riktigt roligt. Åker 8.30 fredagmorgon och är hemma igen söndag kväll/natt. I en svag stund lyckades jag vara sådär extremt kaxig som bara jag kan vara och fick priset att simma över. Känns i dagsläget som om jag nöjer mig med att skvätta lite vatten från poolen på hotellet.

Försäsongen börjar på måndag 8.00 med eljuspåret på tid, framåt eftermiddagen ska vi springa Lida* ihop med hockeylirarna och jag ber till gud att träningen på kvällen är inställd, annars är det en hallträning på kvällen också. Jag kan med andra ord komma att vara skapligt mör i både huvud och ben i början på nästa vecka. När jag talar om Vi så menar jag givetvis klassen och då främst innebandydelen.

Någon frivillig som sparkar av mig benen sista matchen på söndag eftermiddag?
Jag utlovar en saftig belöning.

*Lida är vår mil-runda. Tyvärr är hela Flen belagt i ytterst kuperad terräng så den är inte bara tråkig, den är jobbig också.


DM slutspel.

Som jag tidigare nämnt så har jag varit enormt risig hela veckan och har inte haft den fullkomliga uppladdningen inför dagens match, förmodligen hade det inte gjort någon större skillnad för laget i sig, men jag hade kanske kunnat gå av planen med värdigheten i behåll. Fullkomligt sämst var jag enda fram tills jag fick en smäll på käken och var tvungen att gå av.

Nu tre timmar efter matchen börjar jag kunna bita ihop och tugga igen, spelade några byten med käften öppen innan huvudvärken uppenbarade sig och tog över hela salen.

Möjligtvis en hjärnskakning, det kan man aldrig riktigt veta. Förhoppningsvis inte, måste kunna träna på måndag.

Örebro.

Åker iväg på cup om ca två timmar med mina småtjejer. Första gången någonsin jag åker iväg på en turnering utan att själv få spela någonting alls. Vi bor på en skola en bit utanför centrum tillsammans med 15 andra lag, alla 91or och yngre. Får se hur bra humör man är på under måndagen. Kan tänka mig att denna helg kommer bli både rolig och påfrestande.

Har fortfarande lite saker att göra innan vi åker. Packa, fylla medecinväskan, städa undan på rummet, hitta kameraladdaren. Hade faktist planer på att göra allt det där redan igår, men det hände aldrig något riktigt.

Var fan kom snön ifrån? Det var ju vår igår! (Dagens rim, japp)

I djupet av axlarnas dolda muskler

Jag vaknade imorse av en hemsk värk i ena axeln och trodde att jag helt sonika sovit på nåt knasigt sätt. Om det vore så väl! Årets träningsvärk har infunnit sig och det har skett i muskler jag inte trodde fanns. Uppenbarligen så existerade dem och det får jag sota för idag.
Att tvingas gå "skotkärra" och köra fyspass på en och samma dag är inte att rekommendera. Inte nog med att man får träningsvärk, har man ruggigt töntiga handleder så kan man räkna med en nedsatt rörelseförmåga i dessa.
Töntiga handleder kan låta som ett konstigt uttryck, men har man sett mina så förstår man.
Jag är ingen liten och späd människa, snarare motsatsen.. Med mina närmare 175cm över jorden och ett antal kilo muskler inlindade i skönt fett så är jag ingen liten söt småtjej, utan snarare en bjässe som bara ser allmänt larvig ut i pipptofsar (Dålig liknelse, för vem ser egentligen inte fjollig ut i pippitofsar?) . Dock så har jag fått de tanigaste handlederna någonsin. Armhävningar är som att spela ett instrument, kör jag i takt så kan man få knakandet att låta ganska musikaliskt.
Med andra ord, en träningsvärk som heter duga och leder som smärtar nästan oförskämt mycket.
Nu ska jag krypa ner i Elins soffa, dricka lite jucie, läsa tidning, tycka synd om mig själv  och bara ta det lungt.

Den historiska säsongen är över...

Sista seriematchen för den här säsongen är avklarad och vi får helt enkelt vara nöjda och glada med det vi presterat iår. Målsättningen uppfylldes, topp 5 och det var ju inga problem. Det är ännu osäkert ifall vi slutar på en 4e eller 5e plats, men för min del spelar det faktist ingen roll. Jag har haft ruggigt roligt stundtals och faktist så är det bra mycket bättre än vår förnedrande sistaplats från förra året.
Ska vi se framåt så återstår en turnering om ungefär en månad (eller två, minns inte om det var i mars eller April) i övrigt så är det bara ett antal träningar och lite mindre seriösa tillställningar som ska genomföras, sen är det slut än en gång. Enbart kondition och styrka som gäller sen, har satt ett mål att klara 12 på bip-test och då har jag lite att jobba på. 
Själva innebandyn kommer jag nog inte sakna överdrivet mycket, träningarna med skolan fortsätter ju enda fram till Juni. 
Hur länge vi kör med F91 är ännu inte bestämt och sen får jag överväga om det är hållbart att fortsätta till hösten. Har blivit rätt mycket stress senaste året, jag skulle vilja ha tid över till både ett socialt liv och en stunds ensamhet ibland. 

Hemligheten med att klara av allt man vill göra är ta lite i taget och inte allt på samma gång.  

Sjuk innebandy/ innebandy &sjuk

Åh herregud, jag tyckte jag var krasslig förut.. Nu är jag ett vrak.
Den huvudvärken som jag har blivit tilldelad är inte av värdslig art, täppt i näsan så jag låter som en snigel, dessutom ont i halsen och detta gör att snigeln kraxar.
Jag borde bädda ner mig, men kan jag det? NEJ, ska iväg och träna F91. Lovade Sanna att jag skulel ta hand om dem själv idag, det var innan jag visste att jag skulle må såhär kan jag tala om.

Spela aldrig, aldrig match när du inte är 100% (eller åtminstone 90%) frisk.

Matchen i sig gick förövrigt bra, jag stängde av att jag mådde dåligt och bet ihop. Blev dock inte många offensiva turer idag. Slutresultatet blev 13-5 och det får man väl vara nöjd med. Gick om Listonhill i tabellen och nästa helg så kniper vi fjärdeplatsen av Strägnas*. Det enda som behövs är en poäng mot Telge och det bör inte vara helt omöjligt.



* Inte helt sant, men det lät dock jävligt bra. Tar vi ett poäng så leder dem fortfarande med nåt mål bättre i målskillnad.


Trött

Nu orkar jag inte mer! Jag klarar inte av att spela älskande lagkapten längre.
Jag vet att jag ska föregå med gott exempel, jag ska hjälpa till att bygga lagandan och jag ska kunna stötta människorna i laget.
För att vara alla till lags så har jag brutit mot varenda princip som min identitet bygger på.

Det kan vara dags att packa ihop väskan, lägga allt längst in i gaderoben och inte plocka fram det förrän lusten finns igen.

Jag tror dock inte på den känsla som jag hade förr när jag tog klubban, skorna och vattenflaskan, traskade ner till hammarvallen och tränade, den känsla av lycka och glädje som jag kände då har jag gett upp hoppet om nu. Inte i Flen, aldrig mer. Man får helt enkelt vara nöjd endå.

Minns en tid då mina vänner fanns i laget, på den tiden var innebandy inte bara kul, det var enormt.

Negern, Ida, Josefina, Elin, Pernilla, Louise


Utvärdering, gymnasieval

3 veckor har gått och egentligen är det väl lite tidigt för en utvärdering, men jag kan inte låta bli. Hittils är det mesta positivt. Jag kan inte klaga på klasskompisarna även om det tenderar att bli grova grupperingar. Sådana har jag inte riktigt förstått vitsen med så jag glider runt som vanligt, pratar med de som har något att säga. Själva innebandyträningarna verkar bli hårda och roliga vilket enbart är positivt. Man känner sig dock som en lat skit när man inte kan vara med och köra fullt ut. En sträckning i bakre-lår hindrar mig från att springa. Försökte under skol-träningen, men gick av redan efter uppvärmningen och körde överkropp i gymmet istället. Nästa försök blev med damlaget då ingenting fungerade.

Tanken på att vila upp mig helt till matchen på Lördag är nog bra. Nu har jag inget större val, årets förkylning är på ingång. Ont i halsen, täppt, kallsvettas och hela köret. Roligare saker har man varit med om. Bara att dricka ,ursäkta uttrycket, något inihelvete mycket vatten och hoppas på det bästa.

Utvärderingen försvann någonstans däruppe och jag låter det vara så, vissa saker är meningslösa att dela med sig.

I övrigt börjar jag bli smått trött på att dagarna flyter på som de alltid har gjort, vet inte riktigt vad jag ska hitta på för att förändra detta. Har tappat suget för att festa sågott som helt, att supa sig full med samma människor helg ut och helg in börjar kännas meningslöst. Träna är förstås sågott som alltid roligt, men det går på rutin nu också. Jobbet är mer nödvändigt ont än nöje och pluggandet likaså.
Lys upp min vardag med någonting extra, någon?

Kortspel i cafeterian är en vana/ovana. Men det är knappast så att det är kul i längden. Utan bättre sysselsättningar så blir det lätt att man spelar en omgång. Sjuan, den här planetens kanske mest meningslösa spel där större delen av tiden går ut på att sitta och vänta på nån som är seg. 500 mot Pernilla där jag alltid vinner med mer eller mindre poäng. Nästan så man ser fram emot dagen då hon slår mig ;)

Har tränat F91 ett par gånger nu och jag måste säga att utvecklingen går fort fram, de är ruskigt duktiga på att lyssna och ta åt sig information. Frågan är bara hur länge det håller i sig. Misstänker att de är lite smårädda för mig och Sanna, hur nu det är möjligt.

Tänk om man vore född 10år tidigare, vore livet lättare då?

Gå och lägg dig nu, jag har en förkylning att bota.
Sköt om er och låna inte min vattenflaska! =)

Tröskel

Nu börjar träningen ge något. Tog mig igenom hela Lida idag utan några större problem.
Mitt mål med solstugerundan i söndags kan räknas som fixat med tanke på att Lida är bra mycket längre.

Måste ta några snabba beslut snart vilket oroar mig som vanligt. På lördag kan jag välja mellan att spela match eller jobba. Tänker man någosånär som folk så bör jag jobba, men tänker man som jag eller vilken annan idrottsmänniska som helst så bör jag spela. Tungt.
Har redan bytt bort en tid den här veckan, ska jag verkligen byta en till? Känns dumt.

Dags att knoppa nu, relativt lång dag imorrn.
Lek lungt!

Slapp

Ja jag ska sova tidigt, nej jag gör inte det. Anledningen? Jag var så enormt nyfiken på vad lönen landade på. Kontoutrag lite lagom sent blev resultatet. En bit över 7000 blev det iallafall. Det är mer än vad jag någonsin ägt.

Det mina muskler går igenom nu är inte roligt. Träningsvärk är något man kan leva med för det går allt över mer eller mindre fort. Just nu är benen och armarna helt stumma, det finns ingen ork alls och det är bra mycket tyngre. Tycker undertecknad iallafall. Ska vila resten av veckan med undantag för imorgon då det är dags för fysträning och ett varv på Lida*. Kan bli spännande, eller nåt.

Annars är morgondagen relativt lugn. Två timmar geografi med Anne-Paj är det enda som tar upp tid och det räcker och blir över.

Kan hända att nån form av tränarmöte med Ola och Sanna blir hastigt inplanerat, men det visar sig. I vilket fall som helst ska jag tvinga mig igenom Lida, med eller utan sällskap av laget. Det kommer dock ske i mitt eget tempo som för tillfället är väldigt lungt.



*En helvetisk lång motionsrunda, närmare milen.


Nyare inlägg
hits